pearl Harbor krig i stilla havet Efter framgångarna i Kina växte Japans ambitioner. I november 1938 tillkännagav man sina planer för Sydostasien.
Länder i väst, så som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och USA, skulle fråntas sina kolonier i Stilla havet. Dessa kolonier var rika på råvarutillgångar, t.ex. gummi, tenn och olja.
Nu skulle de i stället bli en del av en gemensam östasiatisk ekonomisk zon, styrd av Japan. Utvecklingen i Europa gynnade Japan.
År 1940 var Frankrike och Nederländerna under Tysklands kontroll, medan Storbritannien ännu kämpade mot nazisterna. Därför var just de tre ländernas kolonier i Sydostasien särskilt sårbara vid ett anfall.
Den amerikanske presidenten, Franklin D. Roosevelt, var medveten om att det snart skulle bli -ond blem . Därför försökte han hitta ett sätt att skydda både amerikanska och europeiska territorier i Stilla havet och förhindra att Japan blev en stormakt.
Ett sätt var ekonomiska sanktioner (straffåtgärder), så 1940 begränsade USA exporten av järn och olja till Japan. Detta blev ett allvarligt bakslag för japanerna, som var beroende av den amerikanska importen. Ändå vägrade man att ändra sina planer.
I september 1940 ockuperade Japan delar av den franska kolonin Indokina. Nu förberedde Japan sig för ett krig i Stilla havet. I september skrev Japan, Tyskland och Italien under ett tremaktsfördrag, och i april 1941 ingick Japan en icke-angreppspakt med Stalin.
Nu kunde man gå vidare med sina planer för Sydostasien utan att behöva oroa sig för Sovjetunionen. USA försökte rädda situationen genom hårdare sanktioner och genom förhandlingar med Japan.
Men inget fungerade. I juli 1941 ökade spänningarna ännu mer när japanerna tog hela Indokina i besittning. Som svar ströp Roosevelt all handel med Japan och japanerna hade inte längre tillgång till pengar och egendomar i USA, I oktober blev general Hideki Tojo Japans premiärminister.
Han skickade en särskild ambassadör till USA för att förhandla. Men amerikanernas krav på att Japan skulle dra sig ur Kina och Indokina ansågs helt oacceptabelt, så i november strandade förhandlingarna.
En tidig morgon, den 7 december 1941, anföll japanernas bombflyg den amerikanska flottan i Pearl Harbor på Hawaii. Militärbasen överraskades totalt.
Åtta slagskepp sjönk eller blev svårt skadade och mer än 2 400 marinsoldater dödades. Den 8 december förklarade USA krig mot Japan. Den 11 december förklarade Tyskland och Italien krig mot USA. Andra världskriget hade förvandlats till en global konflikt.
IMPERIET VÄXER Efter Pearl Harbor angrep Japan flera andra mål i Stilla havet. Av områdena som kontrollerades av USA föll Wakeöarna och Guam i december, medan Filippinerna höll ut till våren 1942,
tack vare ett starkt försvar under befäl av general Douglas MacArthur. På juldagen 1941 förlorade Storbritannien Hongkong och i januari Malaya.
Britterna fick också släppa Singapore, i februari, och Burma, i maj. Även Nederländska Ostindien (numera Indonesien) blev Japans 1942.
Under 1980-talet reste Studs Terkel, en amerikansk journalist och författare, runt i USA och intervjuade människor om deras upplevelser under andra världskriget.
Deras berättelser blev sedan en bok, Det goda kriget. Utdraget här bredvid är hämtat från den boken. Berättaren heter John Garcia och är från Hawaii.
Jag var sexton år gammal och arbetade som rőrläggarlärling i Pearl Harbors örlogsvarv. Den 7 december 1941, vid åttatiden på morgonen, väckte min farmor mnig. Hon sa att japanerna, bombade Pearl Harbor.
Jag svarade: “Det är bara övning.” Men hon invände och sa att det var sant. Alla som jobbade vid Pearl Harbor ombads bege sig till sina arbetsplatser.
Jag gick ut på verandan och såg luftvärnselden på himlen … Ett befäl beordrade mig att hoppa i vattnet och hämta upp människor som hade slungats i vid angreppet. Somliga var medvetslösa, andra döda.
Jag vet inte hur många kroppar … Nästa morgon tog jag med mig mina verktyg till West Virginia.
Fartyget hade slagit runt och låg helt upp- och nervänt .. Det tog oss en månad att skära upp det kraftiga skrovet … och få henne på rätt köl. Omkring tre hundra av dem vi lyckades få ut därifrån var, efter arton dagar, fortfarande vid liv.
LÄSA HAR PÅ SAK EN VÄRLD I KRIG Andra världskriget (1939-1945)
