Våren 1934 har Hitler haft makten i Tyskland i ett år. Under året har han förvandlat en demokrati till diktatur, förbjudit alla politiska partier och krossat fackföreningarna.
Han har infört särskilda lagar för judarna, han har tagit bort yttrandefrihet och pressfrihet. Han har tagit makten över domstolarna så att de ska lyda nazisternas lagar.
Hitler bör vara nöjd, han sitter säkert. Ändå blir Hitler orolig. Soldaterna i stormtrupperna är missnöjda. De har hoppats på nya jobb och mer makt. SA-soldaternas ledare Ernst Röhm vill att SA ska bli en del av armén.
Han vill själv bli chef. Röhm har över två miljoner SA-soldater. Får de inte som de vill kan de hota Hitlers makt. Röhm och SA är inte att leka med längre.
Militärerna blir också nervösa. De gillar inte att SA blir mäktigare. Hitler får en idé., Alla vet att president Hindenburg är döende. Och Hitler vill ha det jobbet också.
– Om ni hjälper mig, ska jag hjälpa er, sade Hitler till militärcheferna. Hjälp mig att bli president så ska jag stoppa SA och Ernst Röhm. Militärerna sade ja.
Natten till den 30 juni 1934 dödades SA-ledaren Ernst Röhm. Två SS-officerare gick in på hans rum och sköt honom. Som tack för att han var en av Hitlers äldsta vänner fick han chansen att skjuta sig själv. Röhm vägrade.
Om jag ska dö får Hitler själv döda mig, fräste Röhm till svar. Samma natt dödades många andra SA-män över hela Tyskland. De rycktes upp ur sina sängar.
Många sköts utan att förstå vad det handlade om. Natten döptes till De långa knivarnas natt. Hur många som dödades vet ingen säkert. Kanske några hundra, kanske flera tusen.
Efter den dagen var SA borta. SS blev nu nazisternas fruktade styrkor. Militärerna var tacksamma för Hitlers hjälp.
Med Tyskland i sin hand
I augusti dog president Hindenburg. Tre timmar senare meddelade regeringen att Tyskland fått en ny lag. I lagen stod att Adolf Hitler skulle ta över presidentens jobb.
Hitler blev rikskansler, president och dessutom överbefälhavare och chef för alla militärer. Men han kallades kort och gott ledare, Führer.
Ingen kunde längre hota honom. Hitler var 45 år gammal. Han hade Tyskland i sin hand. – Det är underbart, jublade han, vid partiets stora möte i Nürnberg. Där lovade han också att bygga ett rike som skulle finnas i tusen år: Det tredje riket.
FÖRBJUDNA TANKAR BRÄNDES
Det är midnatt och Berlins paradgata Unter den Linden lyses upp av facklor. Tusentals studenter kommer nedför gatan och samlas på en öppen plats. Det är den 10 maj 1933.
Tusentals böcker av många kända tyska och utländska författare ligger på marken i en stor hög. En del böcker är äventyr, andra är science-fiction eller kärleksromaner.
En del är skrivna av vetenskapsmän som Albert Einstein, andra av kända författare som Thomas Mann, Erich Maria Remarque, Emile Zola, H G Wells och Marcel Proust. Studenterna förklarar att böckerna ska brännas och varför.
Dessa böcker kan förstöra tyska tankar och förstöra vär framtid. Tjugo tusen böcker bränns upp. Böcker som inte passar in i det nazistiska Tyskland.
Flammorna stiger mot himlen. Några av böckerna som bränns är skrivna av Heinrich Heine. Ien av dem står: Om man börjar med att bränna böcker, slutar det med att man bränner människor.
Händelsen på Unter den Linden skrämmer människor i många länder. Bokbålen visar att nazisterna inte tâl fria tankar, Tankar som de inte kan kontrollera, sådana tankar bränner de.
LÄSA HAR PÅ SAK
