Det är något speciellt att få se en älg. Den ser rätt klumpig ut egentligen, med ett stort avlångt huvud på en stor kropp, och smala höga ben. Men den rör sig så graciöst – nästan ljudlöst – när den glider fram i terrängen.
Det är sällan man ser en äl g när man är ute på skogspromenader, de är skygga och har mycket bra hörsel, men man ser ofta spår efter dem …
Älgen finns i norra Europa, Nordamerika och i Asien. Det finns åtminstone sju olika under- arter (raser), som skiljer sig ät något. De allra största ālgarna finns i Alaska och hör till rasen Alces alces gigas, och de kan bli nästan dubbelt så stora som våra äl gar i Sverige!
En tjur dar kan väga ett ton, och ha en hornkrona på två meter i bredd! Vår äl g, Alces alces alces, finns i norra Europa och i Asien. Äl gen trivs bäst med kalla vintrar och svala somrar.
De gillar vintern och kan gå i djup snö. Då äter den bärris, ljung och kvistar av barr- och löyträd och då kan de gå rätt hårt åt tallplanteringar. Sommartid är födan mer näringsrik och varierad.
Algen har inte så bra syn men tack vare ögonens placering kan de se både framåt och bakāt, nästan i 360 graders vinkel och de kan lätt ur- skilja rörliga föremål. Och, precis som hos an- dra hjortdjur (förutom renen), är det bara tjuren som har horn.
Horn är utväxter av benvävnad från skelettet och är helt annorlunda än horn från till exempel kor, getter, får och noshörningar som är gjorda av hornämne, som våra hår och naglar är gjorda av.
När tjuren är två år har den två spretiga horn som brukar kallas för “cykelstyre”. Sedan blir hornen större för varje år. Störst är hornen i 8-14-årsåldern och då kallar man tjuren för “kapitaltjur”. Därefter blir hornen allt mindre för varje år.
Men i Sverige med vårt höga jakt- tryck blir tjurarna inte så gamla. Hornen används till att imponera på andra
äl gar under brunsten och förhoppningsvis skrämma bort andra tjurar. Om det behövs så kan de användas till att slåss med också. Hornen fålls efter brunsten, men efter bara några veckor så börjar nya horn växa ut.
De växer från rosenstocken, som är ett utskott av ben som finns mellan örat och ögat på äl gtjurar. I början ser hornen ut som små kiwifrukter. Basthuden som omger de växande hornen är rik på nerver och blodkärl som förser det växande hornen med näring.
När hornet vuxit klart i augusti-september ökar könshormonerna i kroppen på tjuren och hornen slutar att växa. Blodtillförseln till hornet stängs av och bast- huden dör och torkar ut. Brunsten närmar sig. Nu är det dags för äl gen att feja sina horn.
Då skrapar han hornen mot träd och buskar för att
bli av med den döda basthuden. Det är hög tid för parning. Tjuren är på topp, har inte tid att äta och är helt upptagen av att se stor och imponerande ut. Han håller hela tiden koll efter lämpliga kor.
Efter parningssäsongen minskar halten av könshormoner i kroppen och en zon i rosen- stocken blir alltmer porös, och till slut fälls hornen någon gång i januari eller februari. Det måste vara skönt att slippa bära på dem, de kan vara mycket tunga.
De riktigt stora hornen kan väga runt 15 kg! Äl gkon föder en eller två (sällan tre) kalvar runt första juni. Kalven är rödbrun och väger omkring tio kg när den föds.
Första veckan ligger den gömd och trycker på marken men mamman är i närheten hela tiden. När den är ungefär en vecka gammal så följer den sin mamma vart hon än går, precis som om den gick i ett koppel efter henne. Men ett par veckor innan äl gkon ska föda nya kalvar stöter hon bort sina .
nu nästan ett år gamla kalvar. De är osäkra, de har levt ett osjälvständigt liv med henne och vill inte alls lämna henne. Därför kan äl gkorna bli väldigt aggressiva mot sina kalvar för att visa dem att det nu är tid att klara sig själva.
Fjol- åringarna är vilsna och förvirrade, och under denna tid – mitten av maj – irrar många olyck- liga fjolårskalvar omkring även på vägarna och nu sker tyvärr mảnga bilolyckor. Älgkvigan blir könsmogen vid två års ålder, och tjuren vid tre års ålder.
Men oftast dröjer det ytterligare ett år eller så innan de blir föräldrar för första gången. I norra delen av Sverige genomför många älgar säsongsmässiga vandringar.
Älgarna vand- rar från sommarens bete på fjället ner till skogs landskapet och närmare kusten där det finns mer lättåtkomlig föda om vintern. Dessa vand- ringar kan vara flera mil.
fakta om älg
Älgjakten är mycket populär bland lan- dets jägare. Men älgen får passa sig för vargen också. I snitt tar en varg- familj en älgkalv om dagen när kalvar- na är små. När kalvarna växt till sig lite räcker det med en kalv varannan dag för vargfamiljen.
Tänk att älgtjuren fäller sina horn varje år! Och snart efter det så växer nya horn ut.
En stor älgtjur väger om hösten, då den är som störst, omkring 350-650 kg, och har en mankhöjd på över 220 cm. En vuxen älgko å andra sidan väger “bara” 250-500 kg, och har en mankhöjd på uppemot 170 cm.
Älgen har alltid varit ett uppskattat jaktvilt och var nästan utrotad omkring 1820. Älgen var fridlyst i tre omgång- ar på 1800-talet och igen på 1920-ta- let, under några år i delar av Sverige. De är inte hotade, och numera finns det älgar i hela landet, förutom på Gotland.
Du har en god chans att se älg då du åker bil eller tåg tidig morgon eller i skymningen. Då kan de komma ut på åkrar och hyggen för att beta. Promenerar du tyst i skogen så har du också chans att se älg, nästan var du än bor.
GENVÄGEN
Älgsafaris och älgparker har blivit populāra, och finns älg i de flesta djurparker.
Har https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgar
KAN DJUR KLARA SIG UTAN VATTEN I ÖKNEN?
