Vad är beroendemedel? MÅNGA VIKTIGA BEROENDEMEKANISMER är gemensamma för flertalet beroendemedel, eller rentav för dem alla. Andra är det dock inte.
För att kunna arbeta med beroendesjukdomar på ett rationellt sätt behöver man tillägna sig en klassificering av beroendemedlen som grundar sig på deras verkningsmekanism.
Här är vanligt använda benämningar inte alltid till hjälp. Alla vet vad alkohol är,’ men vad betyder droger, eller narkotika? Inget av begreppen är entydigt, och betydelsen av ordet narkotika har förskjutits markant med tiden.
| Ordet kommer ursprungligen från grekiskans narkos, det vill säga att söva ner någon, och användes först av Galenos för dåtidens bedövningsmedel morfin. |
I modern tid har begreppet dock kommit att vidgas till andra substanser. Flera av dessa är inte alls bedövande på det sätt Galenos menade, och till exempel centralstimulerande medel av amfetamintyp har snarast omvänd effekt.
Däremot har de en liknande beroendepotential. Redan här kan tanken lätt ledas fel. Och än krångligare blir det när läkemedel av morfinliknande typ kommer ut i icke-medicinsk hantering,
| varvid det blir svårt att säga på vilket sätt de skiljer sig från klassiska narkotika. Med tiden har panoramat av beroendemedel breddats så att narkotika- begreppet blir alltmer svårfångat. |
Medicinskt sett har vi nu att göra med en stor och heterogen samling av medel med förmåga att påverka själsfunktioner, det vill säga de är psykoaktiva,
Dessa har vanligtvis en beroende- potential. Bland dem kan en del vara legitima läkemedel i ett sammanhang och narkotika i ett annat, med morfin som främsta exempel.
Sammantaget är det neutrala begreppet psykoaktiva substanser med beroendepotential ett korrekt, om än klumpigt samlingsnamn. I den här texten likställer jag för enkelhetens skull det begreppet med drog eller beroendemedel.
| Termen narkotika reserveras för psykoaktiva substanser vars icke-medicinska bruk är förbjudet i lag. En ytterligare komplikation är att såväl alkohol som narkotika är bero endemedel i farmakologisk och medicinsk mening. |
men ses av tradition med mycket olika ögon i den svenska samhällsdebatten. Detta avspeglas i lagstiftning och vårdorganisation. Samhället försöker på många sätt mini- mera skador av okontrollerat alkoholbruk, men få ifrågasätter att bruket alls förekommer.
När det gäller narkotika är däremot själva bruket ett lagbrott, Det är medicinskt inte alltid lätt att motivera en sådan distinktion. I båda fallen handlar det om psykoaktiva substanser med potential att orsaka omfattande skador.
Tar man ett steg tillbaka är det tydligt att det finns en kulturbundenhet i vad som är legalt och socialt accepterat, och vad som inte är det. I Sverige har det aldrig funnits någon stark opinion för ett totalförbud av alkohol.
| Samtidigt fortsätter det finnas en stark opinion för att bruk av andra psyko- aktiva substanser ska förbli kriminaliserat. Å andra sidan är alkoholbruk förbjudet i stora delar av den muslimska vāriden, |
där cannabisbruk i stället länge tillhört kulturen. Så länge denna skillnad främst varit mellan kulturer som āven i övrigt är mycket olika har det kanske varit lättare att bortse ifrån den.
Men nu förändras såväl attityder som regelverk i alltfler västländer. Cannabisbrukār nu avkriminaliserat eller helt tillåtet i länder som i mångt och mycket liknar vårt eget, till exempel Kanada.
Samma sak gäller i dags- läget omkring hälften av USA:s delstater. Den här utvecklingen ställer oss inför nya utmaningar. Policyfrågorna är svra, och faller utanför ramen för en lärobok i beroendemedicin.
I korthet kan man säga att fortsatt kriminalisering i bästa fall hindrar eller bromsar att ytterligare ett beroendemedel får fäste i vår specifika kultur, vilket man kan hoppas på ska hindra att skadorna ska öka. Á andra sidan är fortsatt kriminalisering av eget bruk problematiskt.
En av de stora svårigheterna i behandling av beroendepatienter är den marginalisering och utstötning dessa drabbas av. Här bidrar kriminaliseringen på ett destruktivt sätt.
Personligen känner jag stark oro för skador som kan bli följden om cannabis – bruk blir normaliserat i Sverige, men jag är också mycket bekymrad över vad kriminaliseringen ställer till med.
Mot den bakgrunden är avkriminali- sering av eget bruk, utan att för den skull legalisera droghandeln, möjligen ett balanserat förhållningssätt. Många länder,
| som exempelvis Portugal, har valt just den vägen för att markera att narkotika som sådant fortsatt ses som olagligt, men att brukaren inte ses som en brottsling. |
Oavsett hur man ställer sig till dessa svåra policyfragor behövs i vårdvardagen först och främst en gruppering baserad på verkningsmekanismer.
Det är precis den grunden WHO valt för sin gruppering av beroendeme- del . Indelningen följer en grundläggande farmakologisk princip: substanser hör hemma i samma grupp om korstolerans råder mellan dem. Det innebär att om tolerans utvecklats för ett av dem kommer det också att gälla det andra
LÄSA HAR PÅ SAK Psykologi -TRE BESLUT SOM AVGOR KVALITET DITT LIV
