TYSKLANDS NEDERLAG -BEFRIELSEN AV PARIS -warszawaupproret 1943

TYSK RETRÄTT Efter landstigningarna på D-dagen ryckte de väst- allierade fram genom Frankrike och vann den ena segern efter den andra. I öst ryckte även den sovjetiska Röda armén fram. Överallt retirerade tyskarna.

I de flesta länder mottogs de framryckande allierade som befriare, I Polen var det en helt annan sak.

Många polacker hatade och fruktade Sovjetunionen, som hade invaderat dem både 1920 och 1939.

Det rådde en bitter rivalitet mellan den demokratiska polska exilregeringen i London och den nya polska kommunistregeringen, som Stalin bildade i juli 1944, Stalin ville inte att exilregeringen skulle ta makten efter kriget.

TYSKLANDS NEDERLAG -BEFRIELSEN AV PARIS -warszawaupproret 1943
TYSKLANDS NEDERLAG -BEFRIELSEN AV PARIS -warszawaupproret 1943

WARSZAWAUPPRORET

Den 1 augusti 1944 gav exilregeringen order om att den polska motståndsrörelsen i huvudstaden Warszawa skulle göra uppror.

Syftet var att befria staden innan Röda armèn hann dit. Upproret pågick i tvà månader innan det till slut slogs ner av tyskarna.

Röda armén gjorde inget för att undsätta polackerna, trots att den befann sig på Vistulas stränder bara några kilometer däritrån.

BEFRIELSEN AV PARIS

Den 19 augusti gjorde den franska motståndsrörelsen i Paris ett betyd- ligt mer lyckat uppror. De 17000 tyska soldaterna i staden ockuperade de viktigaste byggnaderna.

Hitler gav den tyske stadskommendanten i Paris, generallöjtnant von Choltitz, order om att förstöra staden: “Staden får inte falla i fiendens händer utan att helt ligga i ruiner.”

Men von Choltitz var förfärad över tanken på att förstöra den vackra staden, och den svenske generalkonsuln Raoul Nordling lyckades därför förhandla fram ett eldupphör.

Den 23 augusti tågade allierade amerikanska och franska soldater in i staden, vars gator var fulla av jublande parisare. Två dagar senare kapitulerade von Choltitz.

20 JULI-ATTENTATET

År 1944 trodde många högre tyska officerare att kriget var förlorat. En grupp konspirerade för att mörda Hitler, störta nazistregimen och sluta fred med de allierade.

Den 20 juli 1944 detonerade en bomb gömd i en portfölj i Wolfsschanze, som var ett av Hitlers högkvarter. Hitler blev lätt skadad men överlevde och krossade konspirationen. Bland de 4980 personer som avrättades för att ha varit delaktiga fanns 18 generaler.

ARDENNEROFFENSIVEN

I december 1944 gav Hitler order om en sista, desperat offensiv i Ardennerna. För att få ihop tillräckligt med soldater mobiliserades äldre män och tonåringar.

Anfallet den 16 december kom som en total överraskning för de allierade, och tyskarna lyckades till en början bryta igenom deras linjer. Men bristen på bränsle och ammunition innebar ändå att Ardenneroffensiven var dömd att misslyckas.

När den upphörde den 25 januari hade amerikanerna förlorat 75000 man och tyskarna 100000. När Sovjetunionen i januari 1945 inledde sin nästa offensiv hade tyska armén inga reserver kvar att göra motstànd med.

TYSKLANDS NEDERLAG

I början av 1945 befann sig de allierades arméer vid Tysklands östra och västra gränser, redo att invadera landet. Ett avgörande mål var huvudstaden Berlin, där Hitler hade sitt högkvarter.

I januari 1945 inledde Röda armén en ny offensiv i öst. De tyska styrkorna saknade både bränsle och ammunition och besegrades lätt.

Miljontals civila flydde västerut, skräckslag- nar för att de sovjetiska soldaterna skulle hämnas den tyska invasionen av Sovjet- unionen.

I slutet av januari hade Röda armén nått floden Oder, bara 100 km från Berlin. Inför slutanfallet samlade Stalin en väldig styrka på 2,5 miljoner soldater, 7500 plan, 41 600 artilleripjäser och 6 200 strids- vagnar.

Han ville inta Berlin innan de västallierade hann dit, för att Sovjetunionen skulle få så stor makt över Tyskland som möjligt.

De allierades överbefälhavare, general Eisenhower, bestämde sig för att lämna den tyska huvudstaden åt Röda armén.

Han visste att slaget om Berlin skulle kosta många liv, och till skillinad från Stalin ville han undvika onödiga förluster.

FÖRSVARET AV BERLIN

Från och med i slutet av april slog sig Röda armén in i Berlin från alla håll. Staden försvarades av 90 000 tyska soldater.

Hälften av dem var äldre och tonåringar som ingick i folkstormen, det tyska lokalförsvaret som hade bildats i september 1944.

Trots att tyskarna var betydligt färre än fienderna kunde de upprätta starka försvarsställningar bland Berlins ruiner.

Beväpnade med det bärbara engångsvapnet Panzerfaust (“pansarnäve’), ett så kallat pansarskott, lyckades tyskarna förstöra sovjetiska stridsvagnar.

När slaget var över beräknas 70000 sovjetiska soldater ha stupat de hårda gatustriderna. Över dubbelt så många tyskar dog.

I HITLERS BUNKER

Den 16 januari 1945 flyttade Hitler in i en underjordisk bunker i Berlin, där han tillbringade sina sista tre månader.

Därifrån fortsatte han att utfärda order om tyska motanfall som var omöjliga att genomföra.

Han sa också till rustningsministern Albert Speer att förstöra landets alla fabriker, vatten- och kraftverk för att de inte skulle hamna i fiendehänder. Speer invände och sa att det skulle göra livet omöjligt för det tysk

HAR https://sv.wikipedia.org/wiki/Warszawaupproret

Bra fakta slaget om Stalingrad

slaget om Stalingrad