Från sina baser på franska Atlantkusten inledde de tyska ubátarna en dödlig offensiv mot allierade handelsfartyg.
Storbritannien fick all sin olja och hälften av sin mat från utlandet. Många förnödenheter transporterades från USA till Storbritannien, tvärsöver Atlanten.
Handelsfartygen skyddade sig genom att bilda stora konvojer på ända upp till 60 fartyg, som bildade ett tiotal kolonner eller fler.
På båda sidor om konvojerna fanns snabba ubåtsjagande örlogsfartyg – jagare och korvetter. Man använde ekolod ljudvågor som studsade tillbaka när de träffade en ubåt.
När man väl hittade en ubất fällde man sjunkbomber. De detonerade under vattnet och kunde sänka eller tvinga upp ubåten till ytan.
| “Det enda som verkligen skrämde mig under kriget var ubåtsfaran.” Winston ChurchilI |
VARGFLOCKAR
I oktober 1940 började konvojerna anfallas av stora grupper med tyska ubåtar. Dessa “vargfiockar” inväntade mörkret, då de kunde inta ytläge utan att upptäckas.
I ytläge var ubåtarna snabbare än i undervattensläge och kunde snabbt inta rätt position för ett anfall med torpeder eller däckskanoner. En “vargflock” kunde förfölja en konvoj i flera nätter och genomföra upprepade torpedanfall.
Alla sjömän fruktade nattanfallen och undrade om fartyget skulle klara sig till gryningen. Under slaget om Atlanten lyckades de tyska ubåtarna totalt sänka 2603 handelsfartyg. Över 30 000 allierade sjömän miste livet i det kalla grå havet.
MOTGÅNGAR FÖR UBÅTARNA
De allierade hittade nya sätt att bekämpa “vargflockarna”. De utvecklade fjärrbombplan och ett system för radiospårning av ubåtar.
På våren 1943 sänktes så många ubåtar att tyskarna tvingades överge vargflockstaktiken, Ubåtarna led värre förluster än någon annan vapengren: av 40 900 ubåtsmän dog 28 000.
LIVET OMBORD PÅ EN UBÅT
Ubåtarna var trånga, varma och instängda. Det luktade jämt motorolja. Besättningen på cirka 50 man delade en enda toalett. För att spara vatten varken tvättade eller rakade någon sig.
Man levde på konserver som enligt en fartygschef “smakade ubåt, alltså dieselolja blandat med mögel”. Andå fanns det ett starkt kamratskap bland besättningsmännen, som förenades av riskerna de utsattes för.
LÄSA HAR SLAGET OM STORBRITANNIEN 1940 – andra världskriget
