VARFÖR KANNER VI SOM VI GÖR?
Efter att ha mött människor som drabbats av våld, övergrepp och orättvisa men trots det idag lever liv i glädje och tacksamhet, har jag blivit övertygad om att känslor inte är resultatet av det som händer med oss utan resultatet av hur vi väljer att tolka det som händer oss.
| Vi tolkar situationer, händelser och andra människor genom att tillskriva olika betydelser. Kort sagt, betydelsen vi ger en händelse eller situation avgör hur vi kommer att känna i den situationen eller händelsen. |
Det är naturlígt- vis inte de döda människokropparna, 40 °C minusgrader, snö och sten som får en person att känna sig som vinnare när denne nått Mount Everest topp (det hade lika gärna kunnat vara en obehaglig gravplats).
En person som bestiger bergets topp känner sig som vinnare för att hen gett Mount Everest en betydelse som får hen att känna sig som en vinnare. Vi kan lära oss att bemästra våra känslor, eftersom vi till 100 procent kan bemästra betydelserna vi ger.
I ljuset av detta förstår vi, att det egentligen inte finns någon eller något som kan få oss att “känna” som vi gör utan att allt vi känner är orsakat av de betydelserna vi tillskriver olika situationer och händelser.
Naturligtvis kan omständigheter bidra till att vi fysiskt har det lättare eller svårare att ge betydelser som får oss att må bra (till exempel när vi har ont eller är hungriga), men det undanhåller inte det faktum att det är vi som väljer vad en händelse och situation ska betyda betyda för oss.
| “Inget i livet har någon betydelse förutom den betydelse vi väljer att ge – TONY ROBBINS |
Våra känslor kan alltså ses som information om de betydelser vi valt att ge händelser, människor och deras beteenden.
Så vad är det som gör att många av oss kan gå genom livet och tro att vi står hjälplösa inför känslor som besvikelse, uppgivenhet, oro, stress och sorg? Hur ofta mår vi inte dåligt och tänker att vårt känslomässiga tillstånd är bortom vår kontroll?
Vi kanske säger “jag har en dålig dag” eller “jag är inne i en deppig period just nu” som om känslor vore något som bara händer oss. Varför tror vi att yttre händelser och andras beteende direkt påverkar hur vi mår?
| Stanna upp och ställ dig följande fråga: Fick du någon gång som barn höra: “Om du gör så blir mamma arg” eller “om du inte gör som pappa säger blir pappa ledsen” |
Redan som barn blev vi programmerade att tro att vi är direkt ansvariga för hur människorna i vår närhet mår. Indirekt tränades vi som barn att tro att “mitt agerande har direkt inverkan på hur en annan människa känner sig”.
Vị lärde oss att tänka på ett sätt som gjorde oss till offer för det som händer utanför oss. Det är en av de främsta anledningarna till att vi upplever att det är yttre faktorer och andra människor som är orsaken till våra känslor.
Vi fortsätter att programmera oss själva och andra till offer hela livet genom att säga saker som: “Min chef GÖR mig galen. Hen förstår mig inte och DET GÖR mig så himla stressad” “Mina kollegor tänker bara på sig själva DET GÖR mig så irriterad”
| Ytterligare en anledning till att vi skyller våra känslor på omständigheter och håller andra människor ansvariga för vårt välmående, är vår drivkraft att bevara vår självbild, de vi tror oss vara. |
Hur många av oss vill se oss själva som frustrerade, arga och själviska? Inte många, så varje gång vi känner oss frustrerade, arga och själviska så låter vi andra bära skulden för vårt beteende istället att skada självbilden som ligger till grund för hela vår existens.
Istāllet för att förstöra vår självbild (som är grunden för hela vår existens) så för- vrider vi helt enkelt verkligheten för att känna oss trygga i vilka vi ār.
| “Vi ser inte världen som den är utan som vi är” ANAIS NIN |
Hela vårt liv är uppbyggt på vår självbild, de vi tror oss vara. Vära relationer, vårt arbete och vår vardag är alla baserade på de vi ser oss själva som.
I en värld som ständigt förändras har vår självbild blivit det som vi räknar som konstant. Eftersom vi människor baserar hela vår existens på vår självbild så har bevarandet av denna blivit vår starkaste drivkraft.
| Vår vilja att bevara vår självbild gör oss ofta blinda för saker som vi inte vill se hos oss själva eftersom det skulle kunna göra oss förvirrade. |
Och vad händer med en människa som inte vet vem hen är? Vart hör hen hemma? Vart är hen på väg? Hur kan hen veta vad som är bra eller dåligt? Hur förhaller sig en sådan person till andra människor och framförallt hur ska hen förhålla sig till sig själv?
Sprickor i vår självbild får konsekvenser inom alla livets områden och up- plevs därför ofta som en av livets mest smärtsamma känslor.
Vi vill hellre känna oss säkra på vilka vi är och döma andra än ifrågasätta det som vi byggt hela vårt liv på. Vår självbild, Vi skyddar ofta oss själva mot oönskade
| känslor genom att använda oss av det som kallas projektioner. Om vi till exempel ogillar någon, men vår självbild säger att det inte är berättigat att ogilla personen i fr |
