Vargen är ett djur som verkligen väcker känslor – både positiva och negativa. I sagor ofta beskrivas som farlig eller som “den stora stygga brukar var gen var gen”. Bara det att var gen är “stygg” för att den är ett rovdjur är ju tokigt.
Faktum är att vi människor och var gen har väldigt mycket gemensamt. Var gen är vår motsvarighet i skogen. Vi äter samma mat som var gen (kött och bär) och vi lever familjeliv. Och precis som vi människor, så är var gen mycket social.
Var gen är lite större än en schäferhund. Mank- höjden är en dryg decimeter högre än hos en schäfer. En vuxen hane väger mellan 45 och 55 kg, och honan cirka tio kg mindre.
Om vintern har var gen en tjock vinterpäls och ser då mycket större ut än på sommaren. Var gar i Sverige är mörkgråa eller rödbruna om sommaren och ljusgrå om vintern. Svansen brukar hållas häng- ande ned.
Var gen lever i grupper som består av 3-11 djur. Det är bara alfaparet – den vuxna hanen och honan – i gruppen som förökar sig. Övriga var gar är valpar från årets eller tidigare ärs kullar.
När ungarna ska födas söker föräldrarna en lämplig lya. Det kan vara i en rotvälta som de gräver ut, under en gran eller under ett sten- block.
Där föder hon 3-8 valpar i slutet av april eller början av maj. När de är tre veckor gamla brukar de komma ut ur lyan för att leka. Fa- miljen stannar vid lyan i ungefär två månader. Under de första veckorna matas alfatiken av de andra var garna i familjen och ger valparna di.
Valparna stannar hos sina föräldrar ett drygt är eller ibland ännu längre för att hjälpa till med yngre kullsyskon och för att lära sig hur de ska klara sig i det vilda.
Var gen blir könsmogen när den är knappt två är gammal, och kan föda kullar upp till elva års ålder. Var gar “pratar” med varandra genom olika läten, dofter, ansiktsuttryck, svansföring och kroppshållning, precis som hundar.
Öronen och svansen visar vad de känner. Luktsinnet är mycket viktigt i var gens liv. Var gen har, precis som hundar och många an- dra djur, ett par doftkörtlar i ändtarmens myn- ning som ger avföringen en speciell doft som är olika från en individ till en annan. De har också doftkörtlar på tassarna som används för kommunikation med andra var gar.
Aven urinen berättar för andra var gar om det är en hane eller hona, ungefär hur gammal den är, hälsostatus och vad den har för status i sin familjegrupp. Du som har hund vet hur viktigt det är för den att kissa och bajsa på speciella ställen, och hur de luktar på vad andra hundar lämnat.
Luktsinnet är också viktigt när var gen ska ut på jakt. Den känner var bytet har varit och åt vilket håll det har gått. Vargarna brukar jaga i grupp. Det är framför allt älg som var gen tar. I snitt tar en vargfamilj en älgkalv varannan dag under sommaren.
I slutet av sommaren räcker det med en kalv var tredje dag för att mätta en var gfamilj. Var gen tar nästan uteslutande kalvar, men ibland också ettäringar och i enstaka fall vuxna älgar. Ibland tar var gen andra djur som rådjur, bäver och annat småvilt.
De gillar ocksä bär, som säkerligen är viktiga kosttillskott under sommarhalvåret, fulla av vitaminer och mineraler.
Var gen har få naturliga fiender. De flesta var gar i Sverige dör genom jakt (legal eller illegal) och inte av naturliga orsaker. Då var gen tar boskap och jakthundar, känner många att den kommer för nära. Det blir personligt och därför växer ett hat mot var gen från vissa människor. Dessutom vill både var g och människa jaga älg.
Vargen i Sverige tar bara en brākdel så många älgar som jägare skjuter varje år. Men eftersom de flesta vargarna finns i Mellansverige så märks de mer här, då jakten på älgarna blir stor. Vargen är ett lämpligt landskapsdjur för Värm- land- det var ju just i Värmlands skogar som vargen lyckades komma tillbaka efter många års frånvaro.
Den var nästan utrotad från Sverige dã två vilda var gar kom från Finland och bild- ade familj i Värmland år 1983. Sedan dess har antalet var gar ökat i landet.
De flesta lever idag i centrala Sverige: i Värmland, Dalarna, Gäst- rikland, Hälsingland, Västmanland och Närke. Nāstan alla var gar i Sverige idag är släkt med det finska var gparet och en annan hane som vandrade in från Finland lite senare.
Därför är stammen inavlad. Men det finns flera var gar som invandrat från Finland och Ryssland i Sve- rige som ännu inte hunnit bilda par. Alla “nya” var gar från Finland och Ryssland är jätteviktiga för vår svenska var gstam. Deras valpar är betyd- ligt friskare.
fakta om Varg
Var gen har jagats ursinnigt i Sverige, för att man ville utrota den. År 1965 fanns bara ca tio var gar kvar i Sverige och året efter så fridlystes den.
Där- efter har stammen ökat kraftigt. Men alla gillar inte va rgen och jakten på varg och inavel (dvs. var garna i Sveri- ge är för nära släkt med varandra) är de två största problemen för vargen i Sverige.
För vargens skull är det viktigt att människor i dess omgivning accepterar den. Med information och kommunika- tion kan man få fler att bli intresserade av vargen, och minska rädslan för den. Då kanske den olagliga jakten mins- kar.
Men de problem och den rädsla för vargen som människor som lever i vargtäta områden har måste tas på allvar. Vi måste också tillåta och under- lätta för varg från Finland och Ryssland att vandra in i Sverige för att få in nya gener och säkerställa en frisk vargstam i framtiden.
Varg är ett vanligt djur i våra djurparker. Bäst är att kolla på hemsidan för de djurparker som du kan besöka. Om du vill se en vild varg så måste du ha mycket stort tålamod och tur, även om du besöker ett vargrevir.
Vargen är mycket skygg och håller sig så långt borta från dig som den kan. Eftersom luktsinnet är så bra känner den av dig på ett par kilometers håll!
har
fakta om hyena
