Tjädern är en kompakt, mycket stor hönsfågel och vår största skogsfågel. Den trivs i glesa gammelskogar och finns i hela landet förutom på Gotland. Tuppen är vacker och riktigt majestätisk där den går på marken med huvudet högt hållet.
Det ser ut som om han älskar sig själv. Han ser helt annorlunda ut än den mycket mindre och kamouflagefärgade hönan.
På våren samlas traktens tjädertuppar till lek om kvällar och tidig gryning. De har speciella spel- platser i skogen, gärna i den gamla urskogen. Tupparna anländer till spelplatsen redan kvällen innan och sätter sig i sitt natt-träd.
Vingbullret och prasslandet hörs ljudligt vid landningen när de kommer. Tuppen aviserar härmed sin ankomst så de andra kan höra honom och se- dan ger han ifrån sig ett rapande, rasslande läte. De andra tupparna svarar på samma sätt.
Sedan övernattar de var sitt träd. En stund innan gryning landar den första tuppen på marken, mycket högljutt, och så star- tar leken. Tuppen kluckar med en stark stämma och knäpper med näbben och visar upp sig med öppen stolthet.
“Se på mig, jag är bäst, jag är vackrast, jag är starkast, välj mig!” signalerar han högtidligt till honorna och försöker där- med också skrämma de andra tupparna. Han viker ut stjärten som en solfjäder, hänger lite med vingarna och håller huvudet högt.
Han går stolt fram och tillbaka. Tjäderns spelplats liknar en tärta, där varje “tårtbit” är ett tupprevir och där själva spelplatsen ligger i centrum av tårtan. Antalet tuppar varierar, de flesta lekplatser har mindre än fem tuppar, men det förekommer sällsynta fall att de kan vara uppemot tjugo tuppar.
Om en annan tupp kommer för nära hans revir kan det bli slagsmål. Oftast blir ingen av dem allvarligt skadad. Vid varje lekplats finns en eller två stora tuppar som dominerar. Det är också de som får para sig med flest honor.
Hönorna finns i området och är mycket med- vetna om alla tupparna, men de håller låg profil. Tupparna spelar och är så självupptagna, att de ibland kan missa en höna. Hönorna kommer fram först under “hönveckan” i slutet av april eller början av maj och då väljer hon en lämplig tupp att para sig med.
Hönan och tuppen träffas bara under “hönveckan”, annars lever de helt åtskilda som om de var helt olika arter. Efter parningen letar hönan rätt på en lämplig plats för att göra redet. Det är en liten fördjupning i marken och ligger ofta i skydd av lite blå- bärsris.
De äldre hönorna lägger beslag på de bästa reviren. Men när hönan väl hittat en bra plats så återkommer hon till det varje år. Hon lägger oftast 6-9 ägg under ett par veckor och sedan ruvar hon dem i 27 dygn. Så fort kyckling- arna har kläckts ja, till och med redan dygnet
innan de kläckts – så “pratar” de med mamman genom kontaktläten. Hönan lever ensam med sina kycklingar och hon skyddar dem mot fien- der som vildsvin, grävling, räv, mård och korp. Kycklingarna är den första tiden känsliga och för låga temperaturer och för mycket regn spenderar stor del av tiden under sin mamma för att hålla värmen.
Den första tiden äter de nästan bara insekter för att kunna växa till sig snabbt. Sedan börjar de äta allt mer och mer vegetariskt. Under hela livet är blåbärsris viktigt för tjädern – insekter som finns i riset äts liksom knoppar och bär. Under juli och en bit in i augusti ruggar tuppen, dâ tappar han fjädrar i omgångar och fina nya växer ut.
Under den här tiden har han svårt att flyga. Även näbbhorn, fransarna på tårna samt klorna slits och måste bytas ut. Den näbnya ben och de nya klorna växer ut under det gamla
innan det till slut trillar av. När ruggningen är klar blir tuppen mer aktiv igen och utnyttjar ett större område för att leta efter mat. På hösten lämnar tjädern marken för att leta mat i trädkronorna där de äter allt mer tallbarr i takt med att annan föda försvinner. Men så länge som möjligt äter de även ljung, blåbär och lingonris samt enbär.
Vintertid äter den nästan uteslutande tallbarr. Tidigt om morgonen under vinterhalvåret kan man se en grupp hönor gå på grusvägar och plocka i sig småstenar och grus. Småstenarna samlas i magen, och används för att mala födan. De behöver hjälp av stenarna att smälta den fiberrika födan. Sommartid är dieten så mycket mer varierad och lättsmält att småstenar inte behövs lika mycket.
Fakta om TJÄDER
Vid tre års ålder är tuppen stor nog att kunna etablera ett eget revir på en lekplats, och det reviret behåller han resten av sitt liv.
Förr trodde man att skogsrået (ett kvinnligt väsen i svensk folktro) kunde visa sig som en tjäder eller orre. Och i gammal folkmedicin använde man tjäderfett för att smörja på brännsår, och man trodde att om man bar ett tjäder- hjärta om halsen så skyddade det mot ormbett, trolldom och knivhugg.
Steg ett är att hitta en skog där det kan finnas tjädrar. Tjädern trivs i gles barrskog, gärna med lite öppna gläntor. Hör efter om det finns något tjäderspel i närheten där du bor som du kan få följa med på. Det är en häftig upplevelse!
Har https://sv.wikipedia.org/wiki/Tj%C3%A4der
fakta om Sengångare
