Om känslor är det som styr vad vi gör eller inte gör, hur uppstår de da? Vad får oss att känna? Är det vädret, vår partner eller juletid etc?
I samtalet om känslor är det vanligt att tro att det är yttre faktorer som är källan till våra känslor. Vi tror att saker, händelser och människor är det som får oss att känna.
hur uppstår våra känslor
Vi kanske tänker att det är våra vänliga grannar, semestrar, goda relationer, jobb, ägodelar och händelser som ger oss de känslor vi vill ha. Vi tänker “när jag når dit”, “åstadkommer det” eller “när jag får det där, då kommer det kännas bra”.
Yttre omständigheter kan mycket väl bidra till att det är lättare att uppleva vissa känslor men både du och jag vet att känslor inte sitter fast i saker, händelser eller personer.
En och samma bil kan ju resultera i två helt olika känslor hos två olika personer. Drömbilen för den ena personen kan ju vara en pinsam bil för en annan, känslan sitter alltså inte i bilen.
Vissa människor tycker att det är härligt med regn medan andra avskyr att bli blöta, känslan sitter alltså inte i regnet. Ena stunden är vi förälskade i vår partner för att nästa stund vilja lämna hen, känslan verkar heller inte sitta i själva partnern.
hur en känsla ska kännas?
Om det inte är människorna, sakerna, orden eller händelserna i sig som bestämmer vad vi känner, vad är det då? Det är de betydelserna vi ger
händelserna som avgör våra känslor
sakerna, människorna, orden eller händelserna som avgör våra känslor. Låt mig förklara med ett exempel. Tony blir arg på sin fru Filippa på grund av att hon kommer hem sent och därmed missar kvällens middag.
När Filippa kommer hem berättar hon att hon på vägen hem bevittnat en bilolycka och stannat för att hjälpa till. Tonys känslomässiga reaktion går från ilska till förståelse.
Tonys reaktion var alltså inte orsakad av Filippas sena hemkomst utan snarare betydelsen som han gett hennes sena hemkomst. Han blev arg för att han gett situationen en betydelse som gjorde honom arg, medan så fort han ändrade sin betydelse av situationen, ändrades även han känslomässiga reaktion.
Under hela min uppväxt trodde jag att känslor var något som hände med mig. När någon inte höll sitt ord blev jag besviken, när någon provocerade mig blev jag arg och när människor inte förstod mig blev jag irriterad. Jag levde ett liv med härliga lyckotoppar bara för att med jämna mellanrum ramla ner i dalar av frustration och oro.
På senare tid har jag insett att jag var ett offer för yttre händelser och andra människors beteenden. Men så läste jag en bok “Att välja glädje” av Kaj Pollack, där han skrev något som jag aldrig hade tänkt på förut: “Varje tanke jag har om omvärlden är ett meddelande till mig själv, om mig själv” KAY POLLACK
Tänk om mina känslor
När jag läste detta först gången ställde jag mig själv frågan: Kan det vara så att mina känslor inte speglar verkligheten utan endast mitt eget sätt att se på verkligeheten? Tänk om mina känslor inte är resultatet av det som händer mig utan resultatet av hur jag tolkar det som händer mig?
Att det skulle vara jag själv som gjorde mig arg, ledsen eller irriterad genom mitt sätt att tolka händelser var en främmande tanke. Första gången jag hörde att jag var 100 procent ansvarig för alla mina känslor blev jag provocerad och irriterad,
jag hade ju varit med om många “hemska” saker i mitt liv. Men tids nog började jag förstå, jag kommer aldrig kunna kontrollera allt som händer mig, men jag kan lära mig att kontrollera hur jag tolkar det som händer och vad det ska betyda för mig.
Stanna nu upp och ställ dig själv frågan: Kan det verkligen vara så att jag är 100 procent ansvarig för alla mina känslor och att allt jag känner reflekterar mitt sätt att tolka olika händelser och situationer?
