Som flygande krucifix i v-formade fågelsträck kommer tranan åter till Sverige i mitten av mars. De trumpetar högljutt: “Nu kommer våren, nu kommer vi!” Tranan är känd för sin “dans” och trandansen vid Hornborgasjön är en stor internationell turistattraktion.
Men det är inte alla tranor som mellanlandar just där, bara en tredjedel av Sveriges tranor rastar vid sjön.
När tranorna kommer till Hornborgasjön eller till andra ställen i södra och mellersta Sveri- ge stannar de några dagar eller ett par veckor innan de fortsätter norrut. Om natten står de ute på grunt vatten för att skydda sig mot faror som till exempel räv.
Men i gryningen kommer de tillbaka in till land för att äta på fålten. Just vid Hornborgasjön så matar man tranorna med tonvis av korn varje dag, och därför kommer det enormt många tranor dit. Det är ett fantas- tiskt skådespel och många människor kommer för att se dem. Man måste vara uppe tidigt om morgonen för att se dem flyga in till fälten.
Dansen är speciell för tranan. Den kan häl- la på i några sekunder eller flera minuter och börjar oftast med en serie bugande rörelser. Se- dan snurrar de runt och gör luftsprång framför varandra med utbredda vingar, och ofta slänger
de något i luften, kanske en pinne, och så trum- petar de. Börjar ett par att dansa så brukar det smitta av sig till andra par. Just själva dansen är inte en parningsdans och även unga tranor dansar. Troligen är dansen till för att paren ska komma närmare varandra.
Tranparet håller ihop i livslånga förhállanden. De kan häcka i olika områden: på en myr, i små vätmarker, i odlade områden och ängar vid få- bodvallar eller nära mindre byar. När tranorna anländer till sin häckningsplats i slutet av april kan den vara täckt av snö, men så snart det blir snofritt börjar de bygga boet.
De bygger boet på marken, gārna på en stor myr mitt inne i skogen. Tranorna berättar att de finns i reviret genom kraftiga trumpetande läten, som förhoppnings- vis ska skrāmma bort andra tranor. De vill inte ha andra tranpar i närheten.
De är ståtliga och oerhört vackra, och trumpetandet låter härligt och ursprungligt. Honan lägger oftast två ägg med en eller någ- ra dagars mellanrum, och äggen ruvas så snart det första ägget är lagt och därför kläcks äggen på olika dagar och ungarna är olika stora.
Paret hjälps åt att ruva äggen i en månad och redan innan de kläcks kan ungarna kommunicera med föräldrarna med ett svagt pipande läte. När för- äldraparet ska byta plats passar de ofta på att trumpeta högljutt.
Ungarna lämnar boet direkt efter att de har kläckts och följer sina föräldrar när de letar ef- ter föda. I början ligger ena föräldern kvar på resterande ägg och den andre går i boets närhet med efter sig.
Ungen matas med insek- ungen ter i början. Just under häckningsperioden äter tranorna grodor, sork, ägg, fägelungar, insekter och maskar och nägon enstaka fisk. De behöver mat med högt proteininnehåll.
Men under öv- riga året är det huvudsakligen vegetarisk föda som gäller. När ungarna är smā är det stor kon- kurrens mellan syskonen och den äldre, större ungen får mest mat av sina föräldrar och det händer att den yngre ungen svälter ihjäl.
Men om bägge ungarna överlever, försvinner syskonrivaliteten när de blir lite äldre och istället växer starka familjeband fram mellan dem. Tranan är en riktigt stor fågel, med sina långa ben och långa hals. Näbben är rak och kraftig.
Den har silvergrả fjäderdräkt med svarta parti- er på nederkanten av vingarna. De flyger alltid med rak hals och raka ben, och stjärten är påfal- lande kort. Det är de inre vingfjädrarna som är förlängda och ger det typiska utseendet som en fransig plym baktill, men de syns inte då tranan flyger. Huvudet och halsen är svarta, med ett brett vitt streck som sträcker sig från ögat och bakät.
På bakhuvudet har den ett rött fjäderlöst och vårtaktigt parti som ändrar storlek beroende på tranans humör. Ungfåglarna saknar denna röda hätta på huvudet. Hanen är oftast större än ho- nan, annars ser de likadana ut.
Det finns två huvudsakliga flyttvägar för tranor. Nästan alla svenska tranor flyger över Tyskland och Frankrike ner till Extremadura i södra Spanien. Ofta mellanlandar de i Kvisma- ren, Närke, innan de fortsätter söderut. Andra mer östliga tranor, till exempel de i Finland, fly- ger över Östeuropa och Italien till Tunisien.
Familjen håller ihop under hela flytten. Först äret därpå löses familjebanden upp, bara i enstaka fall följer ungarna med föräldrarna tillbaka till Sverige. Oftast samlas de i ungfägelflockar och föräldraparet flyttar utan ungarna.
fakta om TRANA
Tranorna kommer ett par veckor tidigare nu på våren än för 40 år sedan, antagligen eftersom vintrarna har blivit mildare. Antalet tranor i Sverige har ökat enormt de senaste 30 åren och stammen bedöms vara livskraftig. Det som kan hota tranan är bekämpnings- medel och andra miljögifter och torr- läggning av marker.
Det finns många områden i Sverige där du kan se tranor. Hornborgasjön om våren är den mest kända platsen, liksom Kvismaren om hösten, men tranor finns i nästan hela Sverige. Redan i slutet av februari kan man se tranor i t.ex. Pulkens naturreservat (Kristi- anstads Vattenrike), där man lägger ut mat till dem.
När tranan ska visa upp sig, eller visa sig hotfull, fylls det där röda nakna partiet på huvudet med blod och blir mycket större. Samtidigt drar en muskel i nacken ned hudfläcken för att den ska bli maximalt stor och då bildas en kraftig muskelknut under själva fläcken i nacken. Då blir det röda väldigt framträdande och imponerande.
har https://en.wikipedia.org/wiki/Common_crane
fakta om Polarvarg
