fysiologiska omställningar Synsättet på beroende dominerades länge av fokus på fenomenen tolerans och abstinens . Ett sådant synsätt är fortfarande vanligt, inte minst bland läkare och annan sjukvårdspersonal.
Tolerans och abstinens är framträdande för morfinliknande ämnen, lugnande medel och alkohol. Det finns till exempel otaliga anekdoter om gamla tiders provinsialläkare som utvecklade beroende av morfin.
Diagnosen ställdes ofta inte förrän doktorn gick i pension, tillgången sinade och en svår abstinens utvecklades.
Ett strikt “medicinskt” synsätt på beroende som enbart baserat på fenomenen abstinens och tolerans är dock inte till stor hjälp för att fånga in beroendesyndromet. Amfetamin ger visserligen upphov till tydlig toleransutveckling för vissa av sina effekter, såsom den droginducerade euforin.
Men för andra effekter, till exempel utvecklingen av toxisk amfetaminpsykos, är toleransutvecklingen ringa eller ingen. Efter intensiv användning av amfetamin ser man inte heller något abstinenssyndrom av det klassiska slaget,
med den sorts vegetativa symtom som ses vid abstinens från opioider och barbiturater. Omvänt kan tolerans och abstinens föreligga till exempel
vid användning av vissa blodtrycksmediciner, som knappast kan hänföras till problematiskt substansbruk. Men de fysiologiska omställningarna är inte heller oviktiga.
Många tror att de omställningar i hjärnans funktion som i långa loppet leder till sug och återfall avspeglar samma biologiska processer som yttrar sig i tolerans- utveckling och abstinenssymtom.
• Toleransutveckling är ett mycket specifikt fenomen, och behöver efterfrågas på ett mycket konkret sätt. Oftast definieras det som att minst 50 % ökning av intaget krävs för bibehållen effekt.
Det är lätt att omsätta ett sådant kriterium i praktiskt kliniskt arbete. Man kan fråga patienten: Hur många öl (drinkar, glas vin) brukade det ta innan du kände dig berusad när du först började använda alkohol? Hur många tar det nuförtiden?
De flesta brukar ange mängder mot- svarande cirka två starköl vid tiden för alkoholdebuten, och dubbelt så mycket eller mer när ett beroende utvecklats. Mera sällan kan toleransutvecklingen komma till uttryck genom en avtagande effekt av samma dos.
Detta kan till exempel ses hos patienter som utan att själva veta om det utvecklat tolerans för lugnande medel använda i rimlig klinisk praxis. · Abstinenssymtom skiljer sig från substans till substans. För varje beroendemedel finns en lista på vanliga, kliniskt iakttagbara symtom, och vi återkommer till dessa när vi kommer till respektive substanskategori.
Vissa abstinensmanifestationer är välkända, som till exempel den ökade oron och stegrade pulsfrekvensen vid alkoholabstinens. Andra, som till exempel hungern efter en intensiv episod av amfetaminbruk, är inte på samma sätt allmängods, vilket gör att du kan behöva slå upp dem.
Redan här kan det vara bra att skaffa sig en tumregel: de flesta abstinenssymtom är en spegelbild av de akuta drogeffekterna. Eufori följs av ett sänkt stämningsläge. Den drog som akut dämpar smärta ger i abstinensen värk i hela kroppen.
Abstinensen måste inte nödvändigtvis manifestera sig som symtom. Symtomen kan ibland vara maskerade av korstoleranta medel (se faktaruta 1). Det sker till exempel när vi behandlar alkohol- abstinens med bensodiazepiner på en beroendeklinik.
FAKTARUTA på sak
- FYSIOLOGISKA OMSTÄLLNINGAR
Tolerans. Anpassning till mer eller mindre långvarig närvaro av en farmakologiskt aktiv substans. Yttrar sig i att effekten av en viss dos avtar, alternativt att högre dos får tillgripas för att uppná samma effekt. Det kan finnas både metabol och farmakologisk tolerans, den förstnämnda till exempel genom att nedbrytande enzymer regleras upp, den senare genom att receptorer regleras ner.
Abstinens. Om tolerans utvecklats kommer avbrott i tillförseln av substansen ofta att leda till symtom som vanligtvis är motsatta dem som åstadkoms av substansen. Detta avspeglar att en ny jämvikt inställt sig, som förutsätter närvaro av substansen för normal funktion, och leder till “bristsymtom” när denna inte finns i systemet.
Korstolerans. Råder mellan två substanser om en tolerans som utvecklats för ett av dem också kommer att gälla det andra (som alltså inte tidigare tillförts). Antyder gemensam verkningsmekanism. Till exempel har en person som utvecklat tolerans för heroin också tolerans för kodein, vilket avspeglar det faktum att båda verkar via samma opioidreceptorer. Korstolerans råder också mellan alkohol och alla bensodiazepiner och besläktade medel.
LÄSA HAR PÅ SAK VAD BETYDER VÅRA KÄNSLOR EGENTLIGEN?KOMMUNICERA VÅRA KÄNSLOR
