Med förståelse för hur förändringsprocessen sker hos en patient blir det relativt naturligt hur samtalen läggs upp.
Den genomgående principen i motivationshöjande behandling är att undvika konfrontationer. För sam- talen finns fyra grundläggande tekniker’:
• Reflekterande lyssnande. I den motivationshöjande behandlingen är det viktigt att lyssna snarare än att prata själv. För att bekräfta lyssnandet upprepar man helt enkelt ibland det patienten sagt, eller omformulerar patientens uttryck.
Dessa enkla tekniker är effektiva för att hjälpa patienten uttrycka och formulera gryende tankar och insikter, vilket visat sig öka möjligheterna för att dessa ska kunna påverka patientens förhållningssätt och beteende.
• Positivt stödjande. Även om patienten bara klarat ett par månaders nykterhet är det för hen ofta ett framsteg jämfört med tidigare, som behandlaren ska berömma och förstärka. Nästa gång blir det längre.
| • Öppna frågor. När man ställer frågor ska dessa vara öppna, så att de ger olika mõjligheter och inte innehåller någon värdering eller något färdigt svar. |
• Summeringar. Av och till sammanfattar man med utgångspunkt från sådant patienten tagit upp som viktigt för hen:
“Du har alltså berättat att din nattsömn inte varit den bästa de senaste månaderna, och vi har sedan diskuterat hur den kan påverkas av olika saker, som stress på jobbet, men också av alkohol.”
De effektiva ingredienserna i motivationshöjande behandling bygger på forskning om vad som har effekt i behandlingsarbetet. De sex huvud- beståndsdelarna har i engelskspråkig litteratur fått akronymen FRAMES:
• Feedback, återkoppling Innebär ibland bara att man med lätt om formulering upprepar vad patienten sagt. Det är viktigt att återkopp lingen sker direkt till patienten och berör patientens egen situation.
| • Responsibility, ansvar. 1 den motivationshöjande behandlingen betonas starkt patientens eget ansvar. Det är inte terapeutens uppgift att bestämma vilka förändringar som patienten ska genomföra. Det vilar helt och hållet på denne själv. |
• Advice, rådgivning. Det går inte att säga “så här bör du göra …”, vilket hos patienten lätt uppväcker en känsla av att vara styrd, tar ifrån hen en del av det egna ansvaret och väcker motstånd.
En bättre metod är att i stället säga “många av de patienter som varit i en likadan situation som du har tyckt att den här behandlingen varit till stor hjälp”.
| • Menu meny. Som ytterligare utslag av att medmänniskor inte kan styras, och reagerar negativt när en behandlare försöker, bör patienten ges flera behandlingsalternativ. Det har visat sig att om patienten har flera olika möjligheter att välja bland, och själv är delaktig i valet, blir behandlingsresultatet mycket bättre än om bara denna behand- ling funnits tillgänglig. |
• Empathy, empati. Empati innebär att sträva efter att leva sig in i patientens situation. Detta är raka motsatsen till konfrontativt förhållningssätt. Exempel:
Patienten: “Ibland dricker jag för mycket, men jag är absolut inte alkoholist.” Ett konfrontativt svar: “Om du dricker för mycket ibland, är det liktydigt med att du faktiskt är alkoholist.
| Det måste du inse .” Med ett empatiskt förhållningssätt blir det naturligt att förmedla till patienten att det här med att sätta en etikett som alkoholism inte är så viktigt för behandlaren. |
I stället fokuserar man på det som bekymrar patienten. “Du har berättat att du tycker du ibland dricker för mycket. Kan du berätta om det?” Det empatiska förhållningssättet har mycket stor betydelse i den motivationshöjande intervjun.
Konfrontativa förhållningssätt väcker negativa känslor till liv hos patienten, och gör med automatik att hen intar en omvänd position, I det aktuella fallet skulle ett sannolikt svar från patienten efter en konfrontation vara att hen definitivt inte är alkoholist,
| egentligen inte har några alkoholproblem och kanske när hen tänker efter faktiskt inte dricker för mycket heller, hen är ju som folk är mest… |
Det som av många uppfattats som förnekande hos personer med alkoholproblem verkar till stora delar vara ett direkt resultat av behandlarens förhållningssätt till patienten. Det är därmed snarare ett terapeutproblem än ett patientproblem,
• Self-efficacy, tilltro till sin egen förmåga. Många patienter känner sig manade att genomföra förändringar och står på gränsen till att
| verkligen komma igång, men har en känsla av otillräcklighet och en pessimistisk tro på att inte klara av en eventuell förändring. Det är därför viktigt att kunna ingjuta optimism och förstärka patientens känsla av att kunna klara en förändring. |
Många gånger kan det som uppfattats som ett misslyckande ses som en delseger. När patienten säger “jag lyckades ju bara vara nykter två månader när jag försökte “Du förra gången”,
är det viktigt att i stället kunna beskriva det som: lyckades faktiskt vara nykter i två månader, vilket jag tycker var en prestation. Har du lyckats vara nykter så länge den här gången
LÄSA HAR Afrikansk elefant-fakta om elefant
