I de flesta europeciska länderna slåss partierna om att ta makten. Men i Tyskland är det annorlunda. Efter första världskriget vill inget parti ha makten.
Alla vet vad som väntar. Den nya regeringen kommer att tvingas skriva under fredsavtalet, där vinnarna i kriget bestämmer hur Tyskland ska straffas.
Den regering som skriver under avtalet får räkna med att bli hatad av stora delar av det tyska folket. Kejsaren har lämnat makten och landet. Tyskland behöver nya lagar och nya ledare.
Motvilligt går socialdemokraterna med på att styra landet. De bildar sin regering i staden Weimar och deras tid vid makten kallas Weimarrepubliken.
Ett år efter kriget träffades segrarna i det första världskriget på slottet Versailles i Frankrike. Tillsammans kom de överens om hur förloraren Tyskland skulle straffas. Straffet blev hårt.
Tyskland fick skulden för att kriget hade startat. Tyskland blev också av med stora områden av sitt land. Tyskarna tvingades göra sig av med vapen och soldater för att inte kunna börja ett nytt krig.
Men värst var de stora skadestånd Tyskland skulle betala. Det var så mycket pengar att ingen förstod hur det skulle vara mõjligt att betala.
Freden i Versailles kallades avtalet. Men Tysklands ledare tyckte att det var fel att kalla det ett avtal. Tyskarna fick ju inte vara med och diskutera fredsavtalet. De fick hålla tyst och gå med på allt segrarna bestämde.
När det tyska folket fick reda på vad freden handlade om blev de först chockade, sedan rasande. Överallt i landet ordnades protestmöten. – Vägra att skriva på avtalet, krävde folk.
Men regeringen hade inget val. Ett nytt krig kanske väntade om de vägrade skriva på. Det kriget skulle de aldrig vinna. Tyskland var för svagt för ett krig, meddelade militärcheferna.
Regeringen skrev på avtalet från Versailles. Tyskarna var missnöjda. På nytt började folk tala om att politikerna hade gett upp kriget för lätt.
Var det inte så, att de tyska militärerna hade kunnat vinna kriget om inte de fega politikerna hade stoppat dem? Politikernas svek var som att stöta en dolk i ryggen på militärerna, sade de.
Många gillade historien om dolkstöten, men den var inte sann. Dolkstötslegenden döptes den till och Hitler var en av dem som utnyttjade folkets missnöje.
En dyr fred
Tyskarna märkte snart att priset för freden var högt. En stor del av Tysklands pengar gick till att betala skadeståndet till de andra länderna.
Livet i Tyskland blev svårare. Arbetslösheten ökade, lönerna minskade och missnöjet växte. Militärerna var också missnöjda. Deras makt hade minskat, men de nöjde sig inte med att gnälla.
De struntade helt enkelt i avtalet. I hemlighet skaffade de både vapen, soldater och makt. Militärerna ville vara med och bestämma i Tyskland.
Tyskland förlorar makt
Tysklands pengar răckte inte till att betala skadeståndet. Regeringen bad om att få vänta med betalningen. Frankrike sade nej och som straff för förseningen gick franska soldater in i Tyskland och tog makten i området Ruhr.
Där fanns Tysklands viktigaste fabriker. Tysklands usla ekonomi blev snabbt ännu sämre. Pengarna blev mindre och mindre värda.
Lönerna räckte inte att köpa mat för. En bit bröd kunde kosta miljoner. Barnen använde buntar med sedlar som leksaker, Sedlarna var inte värda någonting. Fortvivlade människor som sparat på banken fick reda på att deras sparpengar var värdelosa.
De hade alla samma frågor och de flesta hade samma svar. Vad berodde allt elände på? Fredsavtalet från Versailles! Vems var felet? Regeringens som hade skrivit på avtalet!
Den nya regeringen hade gett Tyskland nya demokratiska lagar. Men vad var demokratin värd om inte folk hade mat? Besvikna tyskar lyssnade gärna på den som hade idéer om hur de skulle få det bättre. Adolf Hitler och nazisterna hade idéer. Fler och fler började lyssna på dem.
LÄSA HARPÅ SAK
