Tyskland efter första världskriget november 1918

Tyskland efter första världskriget När den tyske kejsaren Wilhelm II abdikerade den 9 november 1918 blev Tyskland republik.

En provisorisk koalitionsregering (bestående av flera olika partier) tillsattes och Friedrich Ebert, medlem av det socialdemokratiska partiet (SPD), utsågs till rikskansler.

Tyskland efter första världskriget
Tyskland efter första världskriget

Många anhängare av radikala socialistiska grupper tyckte inte att partiet var tillräckligt revolutionārt inriktat. Den 5 januari 1919 ledde en grupp kommunister, kallade spartakister, ett uppror mot regeringen i Berlin.

För att förhindra att upproret spreds gay Friedrich Ebert en frikår be- stående av före detta militärer, Freikorps, i uppdrag att stävja upproret.

Med brutal effektivitet lyckades de krossa motstånder, och den 15 januari avrättades spartakis: ternas ledare Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Den 19 januari hölls val i Tyskland och en ny regering bildades. Det socialdemokratiska partiet

fick flest röster men inte egen majoritet. Därför blev man tvungen att bilda ännu en koalitionsregering med Ebert som landets förste president.

På grund av oroligheterna i Berlin valde den nya regeringen att träffas i staden Weimar. Republiken kom därför att kallas Weimarrepubliken. Den nya regeringen fick dock lika mycket kritik som den gamla.

Många tyskar ansåg att det av- skydda Versaillesfördraget samt förhandlingen om vapenvila 1918 var regeringens fel. År 1920 iscen- satte Freikorps en kupp,

kallad Kappkuppen, och regeringen tvinga- des bort under en kortare tid. År 1923 hade Tyskland kommit efter med betalningen av det krigsskadestånd som fastställts i Versailles. Som straff ockuperade

franska och belgiska trupper Ruhrområdet, som var Tysklands viktigaste industriregion. Tyskarna som bodde i området svarade med att strejka.

När verk- samheten i gruvorna avstannade försämrades landets ekonomi avsevärt. Den tyska valutan (marken) sjönk rekordsnabbt i värde och landet drabbades av inflation.

Så småningom fick den tyska regeringen ändå ekonomin under kontroll. I september 1923 beordra- des människorna i Ruhrområdet att återgå till arbetet av Tysklands rikskansler Gustav Stresemann.

Den ekonomiska situationen förbättrades i november när en ny valuta, s.k. Rentenmark, infördes. (Den ersat- tes dock snabbt av Reichsmark.) År 1924 undertecknade Stresemann, då utrikesminister, Dawesplanen.

Enligt denna skulle USA och andra länder låna Tysk- land 800 miljarder guldmark. Dessutom sänktes be- talningskraven för krigsskadeståndet radikalt. Även andra förbättringar följde.

År 1925 skrev Tyskland under Locarnoavtalet. Enligt detta förband sig Tyskland att acceptera landets gränser i väster och att släppa sitt kray på Alsace-Lorraine och andra områden som man hade förlorat i första världskriget.

I och med det upptogs Tyskland slutligen som med- lem i Nationernas förbund 1926, Enligt ett nytt avtal 1929, Youngplanen, sjönk betalningen av krigsskade- ståndet ytterligare och hoppet inför framtiden växte.

ÖLKÄLLARKUPPEN Mitt i kaoset 1923 drabbades den tyska regeringen av ännu en kupp. Den organiserades av Nationalsocialis- tiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) och dess ledare Adolf Hitler .

Den 8 november stormade Hitler och hans SA-män (Sturmabteilung) bestående av 600 män in på ett stort folkmöte i en ölkällare i München. Det var Hitlers försök att övertala de lokala ledarna att backa upp honom så att han kunde ta makten.

Till att börja med såg det ut som om Hitler skulle lyck- as, men dagen därpå stoppades statskuppen av polisen, Hitler greps och sattes i fängelse.

LÄSA HAR blitzen andra världskriget -bomba Storbritannien