Genom blixtkrig (plötsliga koncentrerade anfall) lyckades Tyskland snabbt krossa allt motstånd i västra Polen. Enligt den tysk-ryska pakten, som Hitler och Stalin hade ingått , invaderade och ockuperade Sovjetunionen östra delarna av Polen.
Den 5 oktober gav de sista polska soldaterna upp. Under vintern och våren 1940 avvaktade de al- lierade i väst Hitlers nästa drag. Både på och under Arlantens havsyta pågick ett öppet krig , men ännu inte på land. När det inte blev
några fler ockupationer och när inga bomber föll började folk kalla den till synes lugna perioden “låtsaskriget”. Men i april 1940 gick Hitler till angrepp. |
Norge var av två skäl hans nästa mål. För det första ville han etablera en flottbas och en flygbas där. På så sätt skulle sjövägen till Sverige, som försåg Tysk- land med järnmalm, säkras. För det andra ville han ockupera Danmark.
Den 9 april 1940 marscherade tyska trupper in i både Danmark och Norge. Danmark kapitulerade nästan genast vid denna |
oväntade attack. Norge däremot höll, med stöd från Storbritan- nien och Frankrike, stånd till mitten av juni. Vid samma tidpunkt var redan en ny tysk offensiv på väg.
Den inleddes den 10 maj och Belgien och Holland utsattes för våldsam- ma bombraider. Fallskärmsoldater landade i båda länderna och de tyska styrkorna tvingade de belgiska trupperna till reträtt.
Den 14 maj kapitulerade Holland. Under tiden hade de franska och brittiska styrkorna dragit österut för att möta fienden. Nästa steg blev tyskarnas invasion i Frankrike som skedde via Ardennerna i Belgien. |
Man undvek noggrant Maginotlinjen, där flera franska försvarsstyrkor hade sina baser. Tyskarna fortsatte sin frammarsch, medan de allierade tvingades tillbaka mot Kanalkusten.
Den 26 maj inleddes operation Dynamo, evakueringen av de brittiska, franska och belgiska trupperna från Dunkerques stränder.
Under tio dagar transporterades cirka 340 000 soldater i hundratals fartyg över Engelska kanalen till säkerheten. Slaget om Frankrike fortsatte med att de tyska |
styrkorna avancerade söderut. Den 14 juni föll Paris. Åtta dagar senare undertecknades ett avtal om vapenstillestånd. Frankrike delades i en tysk- ockuperad och en icke ockuperad del.
I Vichy som låg i den icke ockuperade delen av landet fick mar- skalk Philippe Pétain i uppdrag att upprätta en regering under tyskt kontroll. Den kom att kallas Vichyregimen.
Bernhard Montgomery var fältmarskalk i den brittiska armén under krigsslutet . Men vid evakueringen från Dunkerque var han divisionschef. I sina memoarer, som publicerades 1958, berättar han om sina erfarenheter av evakueringen.
Fartygen som räddade de allierade soldaterna vid Dunkerque var av alla slag, allt från jagare till privata båtar. Många av skeppen kunde inte ta sig ända in till land. Därför blev man tvungen att bygga pirer ut i vattnet. |
Jag sadeát mina män att ta sig till Dunkerques hamn och stiga på fartygen där ifall de inte kunde ta sig ombord direkt från stranden.
Natten därpå förvärrades situationen då flera av våra provisoriskt byggda pirer började falla sönder, vilket resulterade i att mànga fler tvingades ta sig till Dunkerque. |
Medan vi stod på stranden skadades min unge adjutant i huvudet av granatsplitter. Jag skāllde ut honom för att han inte hade hjälm på sig, men jag förbisåg att jag själv inte bar någon – vilket han mycket riktigt påpekade!
LÄSA HAR PÅ SAK Ökenkriget i Nordafrika