NÄR DRÖMMEN OM ETT EGET LAND BLIR TERRORISM Ibland har drömmen om att få ett eget land eller drömmen om att tillhöra ett annat land lett till terrorism. Här följer några av de mer kända exemplen:
Nordirland
Irland är en ö och Europas västligaste land. Öster om Irland ligger England, som är en del av Storbritannien, och reser man långt västerut kommer man till USA. I nästan 800 år bestämde engelsmännen över Irland.
Engelska godsägare ägde stora delar av den irländska jorden. Irländarna tvingades arbeta för dem, ofta för en dålig lön,
A. Många hatade engelsmännen, och religionen gjorde hatet ännu starkare. De flesta engelsmän var protestanter, och irländarna var katoliker. På 1600-talet var det många irländare som dog när de krigade mot engelsmännen, men många dog också av svält och sjukdomar.
I mitten av 1800-talet var det ännu värre. De flesta irländare var mycket fattiga. Det enda de hade att äta var potatis. Men så drabbades potatisplantorna av en sjukdom och vissnade ute på åkrarna. Ungefär en miljon människor dog för att de inte hade någon mat.
Lika många människor åkte till USA för att starta ett nytt liv där. De engelska godsägarna brydde sig inte om att irländare dog. De hjälpte dem inte. Irländarna började hata engelsmännen ännu mer.
Uppror och självständighet
Påsken 1916 var det ett stort uppror på Irland, i staden Dublin. Storbritannien skickade dit 16 000 soldater. Soldaterna slog ner upproret. På sex dagar var det över.
Irländarna straffades hårt. Alla som varit ledare vid upproret dödades, andra fick långa fängelsestraff. Men irländarna gav inte upp. De startade ett gerillakrig mot britterna.
De anföll och drog sig tillbaka, anföll och drog sig tillbaka. De som stod för dessa angrepp kallade sig IRA (Irländska Republikanska Armén).
Redan före första världskriget var det många i Stor- britannien som tyckte att irländarna borde få självstyre. Nu var tiden inne. År 1922 blev Irland en egen stat, skild från Storbritannien.
Irland delas
Då borde väl allt ha blivit bra? Nej, för det fanns ett stort problem: I de norra delarna på ön var de flesta invånare protestanter och de ville absolut inte ha självständighet.
De ville vara en del av Storbritannien. De irländska ledarna delade till slut Irlandi två delar. Den största, sydliga delen blev ett självständigt katolskt Irland. Den minsta, nordliga delen blev Nordirland och skulle fortsätta tillhöra Storbritannien. I Nordirland hade protestanterna makten.
Katolikerna i Nordirland fick inga jobb och de fick inte bo i vissa områden. Polisen kunde ta dem utan anledning. Så var det år efter år. På 1960-talet fick katolikerna nog.
På teve kunde de se svarta människor i USA kämpa för sina rättigheter, Irländarna gjorde likadant. De demonstrerade för att kräva sina rättigheter. Men IRA och protestanterna var inte intresserade av att hitta lösningar på det sättet. De ville hellre få förändringar med hjälp av våld.
Konflikten i Nordirland
Det blev en tid av mycket våld på Irland. Människor bråkade på gatorna och grupperna sköt mot varandra.
På en pub i Belfast, där många katolska ledare brukade sitta, exploderade en bomb den 4 december 1971. 15 personer dog, 17 blev allvarligt skadade. Den nordirländska polisen misstänkte att bomben kom från IRA.
Katolikerna blev arga. Hur kunde polisen tro något så dumt! Det var ju katoliker som hade dödats och IRA var på katolikernas sida.
Flera år senare, 1977, blev en protestant som hette Robert Campbell gripen för bombdådet. Polisen hade bevis för att fyra män låg bakom dådet. Campbell erkände, men vägrade att säga namnen på de andra. Han dömdes till livstids fängelse.
Den blodiga söndagen
I januari 1972 dödade brittiska soldater 14 katoliker i en fredlig demonstration i staden Londonderry. De flesta var ungdomar och ingen av dem hade något vapen.
När de försökte fly blev de skjutna i ryggen. Ingen åtalades för dessa mord. Denna dag kallas “den blodiga söndagen” och är en mörk dag i Nordirlands historia. Men IRA hämnades och sprängde en bomb på en brittisk militärbas. Åtta soldater dödades. I juli samma år sprängde IRA 26 bomber på olika ställen i Belfast.
Sammanlagt 26 personer dog. IRA dödade även sina egna. En av de mest kända är Jean McConville. Hon var egentligen protestant, men hade blivit katolik när hon gifte sig med en katolsk man.
Jeans man dog i cancer, så hon blev ensam med tio barn. En dag hjälpte hon en brittisk soldat som hade ramlat utanför hennes dörr. Det fick IRA att tro att hon stod på britternas sida, hon hade ju varit protestant tidigare.
I december 1972 bröt sig fyra IRA-soldater in och släpade ut Jean på gatan. Hennes barn klamrade sig fast vid henne och grät och skrek. Det var det sista de såg av sin mamma. Ar 2003, när det var lugnare i landet, hittade polisen det som fanns kvar av hennes kropp.
Hon hade blivit utfrågad av IRA med en plastpåse över huvudet tills hon kvävdes till döds. År 2014 blev en av Nordirlands mest kända politiker, Gerry Adams, förhörd om mordet på Jean Mc
LÄSA HAR Terror i Tjetjenien
