terror Andreas Baader RAF – Röda armén fraktionen

Ett farligt par Terroristerna i gruppen Svarta september hade kontakt med europeiska terroristgrupper som skulle hjälpa dem. En var Rote Armee Fraktion (RAF), Röda armé-fraktionen.

Den västtyska terrorgruppen var känd i hela världen. På kvällen den 2 april 1968 var köpcentret Kaufhaus Schneider i Frankfurt på väg att stängas. Rulltrapporna stod stilla och det var bara några få kunder kvar i den stora byggnaden. Ett ungt par sprang hand i hand uppför en av de avstängda rulltrapporna.

Det var lite märkligt, tyckte en expedit som såg dem. Paret hette Andreas Baader och Gudrun Ensslin. De lade ut tidsinställda sprängladdningar i byggnaden.

Bomberna smällde klockan tolv på natten. Några timmar efter sprängningen kunde polisen gripa Andreas Baader, Gudrun Ensslin och två andra ur gruppen. Butikspersonal hade berättat för polisen hur paret såg ut.

terror Andreas Baader RAF - Röda armé-fraktionen
terror Andreas Baader RAF – Röda armé-fraktionen

Vilka var de?

Andreas Baader föddes under andra världskriget. Pappan var soldat i kriget. Andreas gick inte klart skolan. Han började stjäla bilar och motorcyklar.

När han var 20 år flyttade han till Berlin. Där lärde han känna ungdomar som ville förändra det tyska samhället. De använde våld för att få det som de vill ha. Det tyckte Andreas var bra. Han var van att slåss. I Berlin träffade han Gudrun Ensslin. Hon hade vuxit upp i en stor familj.

Hennes pappa var präst. Hon ville också förändra det tyska samhället. När hon blev kär i Andreas Baader blev de ett farligt par.

Arvet från nazismen

Det var oroliga tider i Västtyskland. De unga ställde frågor till sina föräldrar om kriget: Stödde ni Hitler och nazisterna? Vad gjorde ni när era judiska grannar fördes bort? En del föräldrar skämdes för att de inte gjort något. Många unga ville ha stora förändringar i Västtyskland. De drömde om ett samhälle där man delade lika på allt.

De drömde om ett samhälle där alla var lika mycket värda. Det tyska samhället var inte så lätt att förändra. De flesta var nöjda, särskilt de som hade upplevt kriget. De hade det bra nu. När ingen lyssnade på de unga bestämde de för att använda våld.

De demonstrerade på gatorna och det blev allt stökigare. Det var inte bara de unga som var våldsamma, även polisen kunde vara våldsam. Det hände att de sköt in i folkmassor. År 1967 blev en ung man mördad av polisen när han demonstrerade.

För Andreas Baader, Gudrun Ensslin och flera andra blev denna händelse beviset på att det enda som hjälpte var att möta våld med våld. Västtyskland kunde inte förändras på fredlig väg.

Därför sprängde Gudrun och Andreas köpcentret i Frankfurt. Paret fick tre års fängelse, men lyckades rymma efter kort tid. Andreas Baader åkte fast i en trafikkontroll och hamnade i fängelse igen. Men Gudrun Ensslin var fri.

Från känd journalist till farlig terrorist

Nu dök en ny terrorist upp. Hon hette Ulrike Meinhof och var en känd journalist. Hon hade levt ett vanligt liv, med man och tvillingdöttrar.

Men när hon skilde sig från sin man blev hon en annan person. Hon ville ha förändringar i Västtyskland och var arg för att folket inte ville det. Hon var också arg på polisen som sköt den unge mannen som demonstrerade.

Hon låtsades att hon skrev en bok ihop med Andreas Baader, medan han satt i fängelse. Därför fick hon träffa honom på ett bibliotek utanför fängelset.

Några beväpnade poliser följde med Andreas dit. Men när han och Ulrike Meinhof hade suttit ner en stund rusade beväpnade terrorister in och befriade Andreas Baader. Polisen försökte stoppa dem, men alla lyckades fly.

Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof flyttade till Mellanöstern och blev medlemmar i en palestinsk terrorgrupp, där de fick militär utbildning. När Baader, Ensslin och Meinhof kom tillbaka till Västtyskland väntade många nya medlemmar på dem.

Under åren som följde blev hela Västtyskland utsatt för terrorism. Det var bankrån, mord och bombdåd på tidningsredaktioner och amerikanska militärbaser.

Några terrorister blev skjutna, andra fick fängelse. Ändå verkade den tyska polisen vara maktlös. Baader, Ensslin och Meinhof fick de inte tag på.

Baader, Ensslin och Meinhof fängslas

Den 1 juni 1972 blev slutet för Andreas Baader. I ett garage i Frankfurt hittade polisen 100 kilo sprängmedel. Tre män kom till platsen när polisen var där.

En av dem var Andreas Baader. Efter skottlossning blev både han och de två andra gripna. Efter en vecka kunde polisen gripa Gudrun Ensslin också. Hon var i en butik för att köpa nya kläder.

Hon lade sin jacka utanför provhytten och när en anställd skulle flytta den såg hon en pistol. Butikens chef ringde till polisen som kom efter några minuter. En kort tid efter det greps även Ulrike Meinhof. Terroristerna hade det tufft i fängelset i början.
De hölls helt isolerade.

Ulrike Meinhof satt i en ljudisolerad cell där lampan var tänd dag och natt. “En känsla av att huvudet exploderar”, skrev hon medan hon satt i cellen. Utanför fängelset planerade medlemmar i Röda armé-fraktionen att hjälpa alla tre att fly.

LÄSA HAR Attentatet på västtyska ambassaden i Stockholm