Skaffa ett jobb? Aldrig i livet. Adolf Hitler blir upprörd när någon frågar om han söker jobb. För de flesta är det en naturlig fråga. Adolf har slutat skolan. Hans far är död och hans mor tar ensam hand om familjen. Men Adolf vill ändå inte hjälpa till att tjäna pengar.
| Han njuter av att vara fri och vill inte tänka på vare sig utbildning eller arbete. Det finns så mycket annat att göra, läsa, lyssna på opera, läsa ännu mer och promenera. |
Om någon vill lyssna berättar Adolf gärna om hur han vill förändra staden och världen för att den ska bli bättre. Hans tal handlar oftast om tavlor, musik och byggnadskonst. Mest av allt drömmer han om ett liv som konstnär.
I ett par år är Adolf upptagen av att fundera och njuta av livet. – Det var de lyckligaste åren i mitt liv, mindes han. Men hans vänner beskriver inte Adolf som en lycklig ung man.
| – Överallt såg han bara svårigheter och fientlighet. Han retade alltid upp sig på någonting och tålde inte om någon sade emot honom. Då blev han ilsken, berättade en av hans vänner. |
1907, 18 år gammal, åkte Adolf Hitler äntligen till huvudstaden Wien för att söka in på konstskolan. Han älskade Wien med de vackra husen, museerna och teatrarna.
| Men resan blev ändå en besvikelse. Adolf Hitlers drömmar om att bli konstnär krossades redan under inträdesproven till skolan. |
– Provteckningarna är för dåliga, meddelade skolan. Året efter gjorde han ett nytt försök. Resultatet var detsamma, Skolan ville inte ha honom.
Adolf Hitler fortsatte ändå att måla tavlor
Det kom som en total överraskning. Jag var säker på att jag skulle lyckas, sade Adolf. Han krävde en förklaring av skolans rektor.
– Ni passar inte som konstnär. Ni har ingen talang, förklarade rektorn. Adolf Hitler fortsatte ändå att måla tavlor. Men alla, både vänner och fiender,
| var överens om att rektorn hade rätt. Hans bilder var vackra och noggrant målade. Men någon konstnär var han inte. De lata, lyckliga dagarna höll på att ta slut. |
När Adolfs älskade mor blev sjuk reste han genast hem. Adolf tog hand om henne så gott han kunde. Men det var för sent. Strax före jul dog Klara Hitler.
Adolf var förtvivlad. På julafton, dagen efter begravningen, vandrade han ensam runt på gatorna till långt in på natten. Ensam reste han tillbaka till Wien och en ny period i livet började.
| – Fem år av jämmer och elände, sammanfattade Hitler den tiden. Till att börja med kunde han leva på arvet efter sin mor. Då bodde han ganska bra och gick på operan så ofta han ville. |
Men efter en tid hade han ont om både mat och pengar. Ändå vägrade Adolf att skaffa ett vanligt arbete. Han hankade sig fram på tillfälliga jobb. Han skottade snö, bar väskor på stationen, piskade mattor.
Ibland hade han bara råd att bo i ett ruckel och överlevde genom att få gratis mat från kyrkor och andra som hjälpte fattiga. Han sålde en del av sina målningar som vykort. Adolf drack inte, han rökte inte och han brydde sig inte om kvinnor heller.
| – De som träffade mig då tyckte nog att jag var en underlig typ. Många minns hans intensiva, stirrande blick. Den passade inte ihop med luffaren de såg framför sig. |
Adolf var lat när det gällde arbete. Men han läste mycket och funderade ännu mer. Det var under åren i Wien hans åsikter om politik började formas.
Österrike-Ungern var ett oroligt och stort land. I de östra delarna bodde slaverna. Slaverna var missnöjda, de ville ha mer att säga till om i landet. Arbetarna bråkade också. De ville starta fackföreningar och ha rätt att strejka.
Socialdemokraterna höll med dem. Adolf Hitler gillade inte socialdemokraterna och deras idéer. Och han gillade inte slaverna. Han tyckte att de slaviska folken var mindre värda än österrikarna.
Hitler har lösningen
Hitler hade en lösning på problemen i Österrike-Ungern. Lösningen var Tyskland. Han drömde om ett stort tyskt land där alla som talade tyska skulle bo. I det nya tyska riket skulle sådant som inte var äkta tyskt rensas bort. Också människor.
| Hitler började hata människor och hela folkgrupper, mest av alla hatade han judarna. Vid den här tiden var det vanligt att människor tyckte illa om judar. Men få tyckte så illa om dem som Adolf Hitler. Det mesta som var fel i Wien var judarnas fel, tyckte Hitler. |
Från fusk med affärer till dålig kultur. Han påstod att det var judarna som stoppat honom på konstskolan. Hitler trodde att judarna bestämde över skolan.
| Judarna hade för stor makt, tyckte han. Dessutom var han säker på att judarna hade hittat på kommunismen. Hitler studerade hur politikerna i Österrike gjorde för att få makt och stoppa sina fiender. Han märkte att lögner och våld var två saker som fungerade. |
Hitler förstod också att den som var en bra talare hade lätt att få makt. Han började träna på att tala inför sina fattiga grannar i gathörnen i Wien. De som orkade lyssna på honom märkte hur han blev bättre och bättre på att uttrycka sig.
Men det var ändå omöjligt att föreställa sig att den magre, bleke mannen med det hängande håret om några år skulle få miljoner människor att ly
LÄSA HAR PÅ SAK Versaillesfreden – andra världskrigets STORMEN NALKAS
