Under slutet av 1800-talet moderniserades Japan snabbt. Men landet hade inte till- räckligt med egna råvarutillgångar, t.ex. järnmalm och olja, som behövdes till den nya industrin.
Därför inleddes en tid då Japan i rask takt utvidgade landets gränser och erövrade områden på det asiatiska fastlandet. Imperiet växte stegvis. Under rysk-japanska kri- get (1904-1905) drev japanerna ut ryssarna ur Man- churiet i norra Kina.
Därefter placerades trupper för att bevaka järnvägen i södra Manchuriet. År 1910 ockuperades Korea, och under första värld kriget – då japanerna slogs på de allierades sida erövrades ännu fler landområden i Kina. Efter kri- get, då Kina var försvagat efter ett inbördeskrig,
tänkte japanerna ta ytterligare områden i Kina. Men nu ingrep USA och Storbritannien, som insåg att Japan skulle kunna bli ett hot mot deras egna intressen i Stilla havet. Länderna i väst var särskilt oroliga för Japans allt större flotta.
År 1921-1922 hölls en konferens i Washington. Resultatet blev tre fördrag: Det för- sta reglerade flottstyrkornas storlek. Alla enades om att begränsa sin flotta, och japanerna gick också med på att deras flotta skulle vara mindre än USA:s och Storbritanniens.
I det andra fördraget, fyrmakts- fördraget, förband sig fyra länder (Storbritannien, USA, Frankrike och Japan) att inte hota varandras besittningar eller intressen i Stilla havet.
I det tredje fördraget, niomaktsfördraget, lovade länderna att i
fortsättningen föra en politik som gav alla länder rätt till ett fritt handelsutbyte med Kina. Japan drabbades hårt av börskraschen på Wall Street 1929 .
Under depressionen, som blev följden av börskraschen, fick de militära ledarna allt större makt i landet. De trodde att ytterligare erövringar skulle bidra till att lösa landets ekonomiska problem och tvinga regeringen att göra något.
År 1931 invaderade och ockuperade Japan hela Manchuriet och återgav regionen namnet Manchu- kuo. Nationernas förbund (NF) ingrep inte, men
man publicerade en rapport där det fastslogs att japanerna hade handlat fel. På grund av detta läm- nade Japan Nationernas förbund 1933. De följande åren ökade spänningarna ännu mer.
År 1935 förklarar Japan att man inte längre accep- terade de begränsningar av flottan som hade be- stämts på Washingtonkonferensen. År 1936 ingick Japan ett samarbetsavtal med Tyskland.
I juli 1937 drabbade japanska och kinesiska trupper samman utanför Beijing, vilket resulterade i en fullskalig ja- pansk invasion i Kina. En del historiker menar att denna händelse inledde andra världskriget i Stilla havet – inte anfallet mot Pearl Harbor
EXPANSION SÖDERUT
När Japan invaderade Kina 1937, gick erövringen raskt. Beijing föll först och sedan fortsatte de japanska trupper- na söderut, mot kuststaden Shanghai.
Där drabbade japanerna samman med kinesiska styrkor anförda av Chiang Kai-shek, som var ledare för Kinas nationalistiska regering. I november 1937 tog Japan Shanghai.
Då hade 40 000 japaner och 270 000 kineser stupat. I december ockupe- rades huvudstaden Nanjing, och Kinas regering fick fly till Hangzhou.
När även den staden föll, i oktober 1938, fick nationalisterna i stället bege sig till Chongqing, som därefter blev huvudstad under kriget. Nu låg en stor del av Kinas östkust under japansk kontroll.
Följande utdrag är hämtat från fyrmaktsfördraget, som undertecknades vid konferensen i Washington den 13 december 1921.
Artikel 1. De höga fördragsslutande parterna är överens om att respektera varandras rättigheter med hänseende till besittningar och maktsfärer i Stilla havet.
Om det uppstår konflikt mellan några av de höga fördrags- slutande parterna i frågor gällande området och parternas uttalade rättigheter som inte kan lösas på diplomatisk väg och som kan komma att påverka det nu rådande samförståndet, ska dessa parter samla de riga till en rådgörande konferens.
Läsa
