Bävern är vår största gnagare. Dess tänder växer hela livet, och det är nödvändigt för bävern att den får gnaga och nöta ner tänderna annars blir de för långa. Den är väl anpassad för ett liv i vatten. Baktassarna har simhud mellan tårna så den ska kunna simma snabbt, och när den dyker så sluts både öron- och näsöppningarna.
Den lever till största delen i vatten. Den kan vara under ytan i uppemot 15 minuter om den håller sig stilla. Den kan gnaga med framtänderna även under vattnet, tack vare en hudflik i svalget som då stängs.
Om den simmar och dyker så brukar den vara under vattnet några minuter. Pälsen är mycket tät och isolerar bra mot väta och kyla. Den hör mycket bra och luktsinnet är imponerande. Den kan lukta till sig lövträd på flera hundra meters håll!
Synen är däremot inte så bra, den är ganska närsynt och ser ganska dåligt i mörker, men den kan urskilja färger. Precis som vargen och lavskrikan lever de
med täta familjeband. Familjen består av ett föräldrapar med sina årsungar och oftast även fjolårsungar. Storasyskonen hjälper föräldrarna med de yngre ungarna.
Först vid två års ålder lämnar ungarna familjen, men om de inte hit- tar ett ledigt bäverrevir i närheten så händer det att de återkommer och stannar ytterligare en vinter med familjen. Föräldraparet håller ihop hela livet och de försvarar sitt område. De kan ha flera hyddor som de flyttar mellan.
Hyddan byggs av trädstammar och grenar, som sedan tä- tas med bottenmaterial. Ibland händer det att bäverhyddan dämmer upp en bäck eller mindre vattendrag och orsakar översvämning.
Den är uteslutande vegetarian. På hösten av- verkar de som mest lövträd, det är då de lägger upp matförrådet inför vintern. Det är rätt imponerande att denna gnagare faktiskt kan fålla stora träd genom att tugga sig igenom dem!
Man ser dem inte så ofta eftersom de framför allt är nattaktiva och ganska skygga, men det är omöjligt att missa om det finns den i ett område – träden fålls på ett speciellt sätt och stumparna står kvar och syns lång väg. Även bäverhyddan är lätt att hitta och vill du efter den så ska du sätta dig på bra avstånd från en hydda, helst med vinden i ansiktet så den inte får vittring av dig. Vänta in den i skymningen eller tidigt om morgonen.
Om den syn på dig, och tycker att du stör eller känns hotfull så smäller den till vattnet med sin stora platta svans. PLASK! Det är också en varning för andra bävrar att de ska se upp! Man ser nästan aldrig bäver om vintern, men de är faktiskt vakna och aktiva.
De håller till inne i sin bäverhydda och tar bara kortare sim- turer till och från matförrådet som ligger i när- heten. Nägon gång i februari spana parar de sig och ungarna föds i maj-juni.
fakta om BÄVER
Den har varit mycket vanlig i Sverige och andra delar av Europa under tusentals år. Men på grund av jakt blev den till slut utrotad här. År 1871 sköts den sista bävern i Sverige och först två år senare fridlystes den.
Femtio år efter att den utrotats flytta- des två bävrar till Bjurälven i Jämtland från en liten grupp i södra Norge. Under de följande 15 åren släpptes ytterligare 78 djur till olika platser i Sverige. Numera klassas bäverstam- men i Sverige som livskraftig.
Den har jagats för sin päls, men också för bävergället, som är ett slags kondenserat urin. Man använde det som medicin förr i världen. Det innehåller salicylsyra som finns i van- liga huvudvärkstabletter. Den själv använder gället som doftsignaler till andra bävrar i reviret. Det är framför allt på detta sätt som de kommunice- rar med varandra.
Om du ser de typiska “trädstumparna” som avslöjar att en bäver varit framme, kan du vara säker på att den finns i närheten! Leta upp en bäverhydda och vänta in den där. Men kom ihåg att den är aktiv på Den finns i sjöar och vattendrag i centrala och norra Sverige. Den är ovanlig i de allra sydligaste och nordligaste de- natten larna av landet.
Har https://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4vrar
fakta om Noshörning
