Knölsvanen är en fantastiskt vacker fågel och en av våra största fåglar. Den kan väga runt 12-14 kg och är en av världens tyngsta flygande fåglar.
Den har en saltkörtel som mynnar i näsöppningarna, som gör att den faktiskt kan dricka saltvatten. När svanen skakar på huvudet kan den tömma saltkörteln.
Att få se en svandans är imponerande. Det sker tidigt om våren. Paret simmar nära varandra i flera dagar. Till slut möts de ansikte mot ansik- te och för huvudena upp och ner mot varandra precis som om de var varandras spegelbild.
De fortsätter och står öga mot öga med varandra să att halsarna bildar formen av ett hjärta. Själ- va parningen därefter ser lite otäck ut, hanen bestiger honan så hon trycks under vattnet och biter tag i hennes nacke.
Båda håller ut vingarna för att hålla balansen och det ser våldsamt ut, nästan som om han försöker dränka henne. Men så drar han upp henne över ytan igen să hon kan andas. Efter parningen sträcker de sig och slingrar halsarna om varandra, och håller huvudena mot varandra en stund innan de sim- mar isär. Hela ritualen är otroligt vacker.
Liksom andra fåglar ser knölsvanen i färg precis som vi människor. Men de ser också ultraviolett ljus som vi inte uppfattar. Denna förmäga att se i UV har de användning för under svandansen.
När de uppvaktar varandra kan de se ett mönster i fjäderdräkten som är osynligt för oss. Det här kan vara speciellt viktigt när könen ser så lika ut som hos knölsvanen. Det är nästan omöjligt att se skillnad på könen, men hanens svarta näbbknöl är något större än honans. Det tar några veckor att bygga boet.
Boet är en jättestor hög med vass och är 3-4 meter i dia- meter. Det är antingen placerat på grunt vatten som en flytande plattform eller så ligger den på land, ofta en bit in i vassen.
Honan lägger oftast 6-7 ägg med ett par dagars mellanrum och när sista ägget är lagt börjar hon ruva i fem veckor, och ungarna kläcks samtidigt med öppna ögon och dunklädd kropp.
Redan innan de kläcks ur àggen kommunicerar de med föräldrarna och sina syskon och efter någon dag kan de lämna boet och följa föräldrarna. När de är små kan de också hoppa upp på en förälders rygg för att undvika faror som rovfiskar, mink, räv, kråkor, hägrar och andra fåglar.
Paret hjälps åt att hålla efter ungarna under deras första levnadsår. Svanlingarna är ljusgråa i början och har svart nabb. De kan flyga när de är fyra eller fem må- nader gamla, det vill säga någon gång ì oktober, och håller ihop med föräldrarna under den kommande vintern.
Ungfåglarna är brungrå och har en blygråfärgad näbb. De får sin vackra vita vuxendräkt vid knappt ett års ålder, men orange näbb får den först ett år senare,
Knölsvanen blir könsmogen efter 3-4 år, men oftast häckar den för första gången i sjuarsål- dern. Svanparet håller ihop livet ut, men om en av dem dör, eller om de av någon anledning inte lyckas få ungar tillsammans,
kan den finna en ny partner. Ibland kan man se att knölsvanen simmar med ena benet bakâtvänt i luften som om den har förvridit benet. Den gör så för att reglera kroppstemperaturen. Den tar emot och förlorar värme via de stora breda fötterna.
Den sak- nar svettkörtlar, och om det är riktigt varmt så kan man se att den gapar och andas med öppen mun för att bli av med lite värme. Svanar sover lite då och då under dygnet, men måste alltid
vara beredda på fara. Ibland sover de stående på ett ben. Det ser lite jobbigt ut när de balanse- rar på ett ben sådär, men då reglerar den också kroppstemperaturen. Om det är kallt så kan de in ena benet tätt intill kroppen under en stoppa vinge för att spara värme.
Knölsvanen är till största delen vegetarian. Den betar på botten på cirka en meters djup och kan äta uppemot fyra kg om dagen. Men den äter också grodor och grodyngel, smäfisk, kräftdjur och maskar. Det ser rätt kul ut när knölsvanen badar fồr att hålla sig ren. Då burrar den upp sig och stoppar först huvudet och sedan resten av kroppen under vattnet,
Den plaskar häftigt med vingarna och ibland kan den till och med ligga upp och ner i vattnet för att göra sig ordentligt ren. Då ser man den på rygg med bara fötterna i luften! Efter badet putsar den sig.
Det är viktigt att fjädrarna hålls i bästa skick. Gumpkörteln, som finns under stjärten, producerar ett oljigt sekret som svanen använder sig av för att smörja in fjädrarna så de hålls mjuka och motstånds- kraftiga mot vatten, vind och allmänt slitage.
När vintern närmar sig och sjöarna täcks av is să flyttar svanarna söderut till södra Sverige och Danmark, speciellt Öresund och södra Öster- sjön. Andra knölsvanar stannar längs kusten. De kommer tillbaka till oss i februari-april na- gon gång, när isarna har släppt.
Fakta om Knölsvan
Knölsvanen jagades hårt under 1800-talet och då minskade antalet kraftigt. På 1920-talet fanns bara ungefär 310 häckande par i landet. Efter fridlysningen 1926 ökade antalet knölsvanar kraftigt och den är idag en vanlig fågel i stora delar av landet. Man tror att det finns ungefär 15 000 vuxna knölsvanar idag och stammen är klassad som livskraftig.
Näbbens spets är full av nervändar och är mycket känslig. Det hjälper svanen att hitta föda i lerbottnar och fungerar ungefär som våra fingertoppar.
Om du observerar en sovande svan så kan du se att den ibland öppnar ena ögat en kort stund. Svanen kan sova med halva hjärnan men är beredd på en eventuell fara och är därför “vaken” med andra hjärnhalvan. Ibland kan de sova bara några sekunder.
Knölsvanen är en vanlig fågel och finns i många näringsrika sjöar. Satsa på att försöka se en svandans, det är en fantastisk syn. Men det är svårt att komma vid rätt tid- punkt, bäst chans är någon gång i maj.
GENVÄGEN
Varför inte besöka Svanarnas sjö, Tåkern i Östergötland? Tusentals knölsvanar samlas här under juli-augusti för att rugga.
har https://sv.wikipedia.org/wiki/Kn%C3%B6lsvan
fakta om Sjölejon
