Österrike, Tjeckoslovakien, Polen, Danmark, Norge, Luxemburg. Belgien, Holland och Frankrike. Hitlers tyska rike sträckte sig över nästan hela Europa. Från Engelska kanalen till Sovjetunionens gräns.
Från Nordkap till Alperna. Nu stod Storbritannien på tur. Britterna borde förstå att de var chanslösa och ge upp utan strid. Det tyckte tyskarna. Men Churchill vägrade att gå med på fred. Hitler var ilsken.
– Jag har gett britterna många erbjudanden om fred, men de har bara struntat i mig. Aven om britterna förstår att fred vore det mest fornuftiga skulle de säkert strunta i det. I det landet är det inte förnuftet som har makten, fräste Hitler.
Tyskarna planerade ett anfall mot Storbritannien över Engelska kanalen. Tusentals båtar skulle fyllas med tyska soldater och skickas över havet till den brittiska kusten. Det var en farlig plan.
Ute på havet var båtarna lätta att hitta för brittiska krigsfartyg och flysplan. För säkerhets skull bestämde sig tyskarna för att först bomba och skjuta sönder de brittiska stridsflygplanen.
Kanske det också skulle sätta skräck i britterna. Hitler räknade att det borde räcka för att fă britterna att ge upp. 1 augusti började slaget om Storbritannien, det första slaget i luften. Tyskarnas flygchef Göring var säker på seger.
– Ge oss fyra dagar så krossar vi britternas stridsflyg. Jag tror att vi kan vinna över Storbritannien på egen hand. Några soldater i båtar behövs inte, förklarade han.
Örnens dag
Den 15 augusti 1940 döptes till Ornens dag. Då skulle den tyska örnen slå till från himlen och förstöra brittiska flygfält och stridsflygplan.
Flera tusen tyska jaktplan och bombplan gick till anfall. Men det gick inte som tyskarna tänkt. Motstándet var hårdare ăn väntat. De brittiska piloterna kämpade modigt i sina jaktofan. De verkade veta var tyskarna skulle dyka upp.
Britterna använde radar, en ny uppfinning. Med radarns hjälp kunde de på långt håll se var de tyska planen skulle anfalla och skicka jaktflygplan att möta dem.
Tyskarnas planer på överraskande anfall stoppades. Tyskarna kände till radarn, men först nu förstod de hur viktig den var. I flera veckor fortsatte de tyska anfallen. Fler och fler brittiska plan blev skadade eller förstörda. Britterna var illa ute.
Det räckte inte med radar och modiga piloter som jagade och sköt ner tyska plan. Tyskarna hade helt enkelt fler plan. Men plötsligt slutade de tyska anfallen mot flygfålten.
Tyskarna började istället fälla sina bomber över huvudstaden London och andra brittiska städer. För människorna i städerna började en mardröm.
Natt efter natt fick de gömma sig i skyddsrummen när tyska bomber sprängde husen i städerna. Men för Storbritannien blev det räddningen. Britterna fick en chans att bygga nya flygplan, reparera sina flygfält och utbilda nya piloter.
Bombningen av London berodde på ett misstag. En natt skulle några tyska plan bomba fabriker och oljelager utanför London. Av misstag släppte de sina bomber över Londons centrum.
Bomber över Berlin
Kvällen efter kom hämnden. Brittiska plan flög in över den tyska huvudstaden Berlin och släppte sina bomber. Tyskarna var chockade.
För första gången kom kriget till deras land. Nazisternas ledare hade lovat att det aldrig skulle kunna hända.
Hitler blev rasande. Inte nog med att britterna vägrade att ge upp, de vågade dessutom bomba Tysklands huvudstad. – Jag ska tvinga ner Churchill på knä. Förstör London, skrek han till Göring.
Den 7 september styrde 348 bombplan och 617 tyska jaktplan mot London. De möttes av färre än 300 brittiska plan. Natt efter natt föll bomberna över London. Skadorna blev stora, tusentals människor dog.
Men det gick ändå inte som Hitler trott. Britterna blev inte knäckta av bomberna. De blev bara mer beslutna att kämpa hårdare mot tyskarna. Deras fabriker fortsatte att tillverka lika mycket vapen och flygplan som tidigare.
Långa tysta nätter
Det här har varit en vanlig natt. Flyglarmet kom ungefär klockan nio och så har bomberna fallit resten av natten. Ibland har det blivit paus och tyst en stund. Tystnaden är nästan svårast att stå ut med.
Du vet att ljudet från bomberna ska komma tillbaka igen. Väntan är hemsk, berättade den amerikanske journalisten EdwardR Murrow. I mitten av september fick tyskarna brutalt reda på att de lämnat det brittiska flyget i fred för länge.
När tyskarna försökte bomba London mitt på dagen möttes de av nya brittiska plan och piloter. Tyskarna jagades bort. Britterna kunde på nytt försvara sitt land. På nätterna fortsatte bomberna att falla över de brittiska städerna.
Men sakta började tyskarna förstå att de inte skulle vinna någon lätt seger över det brittiska flyget. Bombplanen fortsatte att anfalla London. Men det var bara för att plåga människorna.
Hitler hade bestämt sig för att strunta i att försöka ta makten i Storbritannien. Inga tyska soldater skulle skickas över Engelska kanalen. De behövdes bättre på annat håll.
I Storbritannien jublade människorna. De brittiska piloterna hyllades som hjältar.
Aldrig tidigare har så många människor, haft så få att tacka för så mycket, säger Winston Churchill i sitt segertal. De orden blev berömda.
Hitlers nya mål
Slaget om Storbritannien blev Hitlers första misslyckande. Men han hade nya mål i sikte. Britterna var egentligen ingenting han behövde oroa sig för.
De satt på sin ö utan vänner, De kunde inte göra någon skada. Hitler samlade istället kraft till sin viktigaste strid. Snart var det dags att anfalla Sovjetunionen.
LÄSA HAR PÅ SAK
