Spänningarna som så småningom trappades upp och resulterade i första världskriget kunde anas redan 1871, när över 30 mindre stater gick samman i ett enat Tyskland.
År 1882 bildade det nya utvidgade Tyskland försvars- förbundet trippelalliansen med Österrike-Ungern och Italien. Väl medvetna om Tysklands tilltagande makt ingick även Storbritannien och Frankrike 1904 ett förbund som kallades entente cordiale.
Vid denna tid var Österrike-Ungern ett sönder- fallande rike. Bland befolkningen fanns tusentals slaver, många av dem serber, som ville bli själv- ständiga. De backades upp av de slaviska staterna Serbien och Ryssland.
| År 1907 anslöt sig Ryssland till Storbritannien och Frankrike, och trippelenten- ten bildades. När Österrike-Ungerns tronföljare mördades av en serb 1914 fick Serbien skulden för och Österrike-Ungern förklarade krig mot lan- det. |
Tyskland slöt genast upp på Österrike-Ungerns sida, medan Ryssland valde att stötta Serbien i kri- get. Snart anslöt sig också de andra länderna i trip- pelententen: Storbritannien och Frankrike.
Nu var första världskriget på väg att bryta ut. Både de allierade (Storbritannien, Frankrike och Ryssland) och centralmakterna (Tyskland och Österrike-Ungern) trodde att kriget skulle vara över före årsslutet.
Men sedan Tyskland invaderat Belgien och Frankrike följde i stället flera år av ställningskrig i skyttegravar. Miljontals män dog och flera andra länder gick med i kriget:
| Italien (1915) och USA (1917) ställde sig på de allierades sida medan Turkiet (1914) och Bulgarien (1915) anslöt sig till centralmakterna. Nu utkämpas slag vid flera fronter. |
Inte bara vid västfronten i Belgien och Frankrike utan även vid östfronten i Ryssland, Italien, Grekland, Turkiet, Mellanöstern, Afrika och i Stilla havet stred man.
År 1918 upphörde striderna vid östfronten, då Ryssland efter ryska revolutionen drog sig ur kriget. Mot slutet av 1918 tvingades de tyska trupperna till reträtt längs västfronten.
På grund av stora för- luster samt problem på hemmaplan abdikerade den tyske kejsaren Wilhelm II. Den nya tyska regeringen begärde vapenvila. Den 11 november 1918 tecknade Tyskland ett av- tal om vapenstillestånd.
| Kriget var slut, de allierade hade segrat. I Paris den 18 januari 1919 påbörjades arbetet med att dra upp riktlinjerna för freden. På en konferens i palatset i Versailles, strax utanför huvudstaden, skrevs den 28 juni samma år fördraget slutligen under. |
Ernst Jünger hette en tysk soldat som drog ut i krig 1914 endast 19 år gammal. Han utkämpade flera strider vid västfronten och skrev dagbok om sina krigs- upplevelser.
Dagboken fick titeln In Stahlgewittern och utkom som bok i Tyskland 1920. Ermst Jüngers ungdomliga iver att modigt tjäna sitt fosterland framkommer tydligt i boken.
DOLKSTÖTSLEGENDEN År 1918 hade kriget, bristen på mat och missnöjet med den tyske kejsaren orsakat flera demonstrationer och strejker i Tyskland.
| Den tyske stabschefen Erich Ludendorff passade på att dra nytta av situationen. När det stod klart att Tyskland var besegrat spred han ut ett rykte. |
Han påstod att armén hade fått “en dolkstöt i ryggen”, att civilbefolkningen medvetet hade svikit de stridande soldaterna.
Han hävdade också att det var den nya regeringen och inte armén som hade förhandlat om vapenstillestând. Många av soldaterna, som hade deltagit i kriget, trodde på “dolkstötslegenden”. En av dem var Adolf Hitler.
LÄSA HAR PÅ SAK VÄGEN MOT KRIG HOT MOT POLEN – Andra världskriget
