Samstämmiga familje-, adoptions och tvillingstudier har visat att det finns en betydande ärftlig sårbarhet för att utveckla alkoholberoende.
Heritabiliteten, det vill säga andelen av risk som kan hänföras till biologiska ärftlighetsfaktorer, är omkring 50-60 %.
Flera specifika genetiska varianter, eller alleler som påverkar risken, har vid det här laget identifierats, och replikerats i oberoende studier.
Nyare studier med markörer som täcker hela genomet visar dock att det övervägande flertalet riskalleler endast bidrar med ett mycket litet tillskott till heritabiliteten.
Bilden som börjar framskymta är att hög sjukdomsrisk uppstår när ett stort antal många hundra, och kanske tusentals riskvarianter kommer samman hos en och samma individ.
Några enskilda genvarianter som påverkar risken för alkoholberoende är kanske ändå illustrativa. De första fynden av denna typ är alleler som skyddar mot beroendeutveckling.
Det klassiska exemplet är mutationer i genen för aldehyd-dehydrogenas 2 (ALDH2), som leder till nedsatt enzym- aktivitet hos genprodukten.
Dessa mutationer finns i hög frekvens bland asiater, och leder efter alkoholintag till ansamling av acetaldehyd, med åtföljande svettning, ansiktsrodnad (flushing) och hjärtklappning.
Varianterna minskar risken för alkoholberoende. Även riskvarianter i gener av betydelse för centrala nervsystemets funktion har identifierats,
Det första bland dessa fynd var GABRA2, som kodar för a, subenheten av receptorn för gamma-amino-smörsyra (GABA). Därefter identifierades CHRNAS. a,-subenheten av den kolinerga nikotinreceptorn.
Den senare varianten ökar även risken för nikotinberoende, något som kan tänkas bidra till sam- sjukligheten mellan dessa två beroendesjukdomar.
